Hannah tittar på bilderna, pratar i mun på mormor och kastar sig bakåt var femte sekund. Elias leker tåg mellan mormors ben och bryr sig inte ett skit om vad Barbapapa gör i skolan.
Men jag lyssnade på sagan, för så fort mamma får sin berättarröst blir jag som förtrollad. Då önskar jag att det var JAG som var fyra år igen och fick sitta i mammas knä och lyssna.
Fast då var det ju Kalle Kanin som gällde...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar