Idag på förmiddagen åkte Anders iväg och köpte en fem-facks-Expedit till Hannahs rum. Jag har helt enkelt tröttnat på att bara ha två stora backar att slänga ner allt plockepill i. Sen ville vi gärna ha lite mer ordning på hennes böcker och kunna ställa upp de böcker som vi är lite extra rädda om lite högre upp.
Sen åkte jag iväg till Torslanda och handlade på Ica Maxi i Amhult inför barnkalaset i morgon, sen vidare till San Remo pizzeria vid Torslandakrysset för att köpa pizza med mig till Milla. Efter det sprang jag in på Torslanda torg och "Stick in" och letade efter en kopia av "Snoken". Vi har ju insett att han kommer att få följa med till förskolan och vill helst inte hamna i situationen där vi glömt Snoken på förskolan. Elias bryter ihop utan honom när han ska sova. Vi har verkligen insett det nu! I går blev han helt förstörd och vi förstod inte riktigt varför han stod upp och skrek och hoppade i sängen. Tills vi letade upp Snoken, då lade han honom på axeln, lade huvudet på sned och lade sig ned och somnade på några röda.
Men iallafall. Jag hittade ingen Snoken. Suck. Men jag hittade MINI-SNOKEN! Jippie!
Sedan åkte jag hem till Milla för att bjuda på pizza och hämta en present som hon beställt till Hannah från Linnéa. Krångligt, men så är det. Trodde hon skulle vara ensam, men Melvin var ju där!! Åh, tänk om Hannah följt med ändå. Melvin hade fått en jättefin pool och han sa flera gånger att det hade varit SÅ roligt om Hannah varit där.
När jag sedan kom hem med Mini-Snoken tog Elias honom i famnen, tittade lite fundersamt på honom, ungefär som "Älskling, vem krympte Snoken?", sen gick han iväg och var hur nöjd som helst med honom. Elias och Mini-Snoken fick följa med till Coop för att köpa tårtfat, kakfat och vispgrädde. Ni kommer få se mer av mina hett efterlängtade kak- och tårtfat i morgon när jag har bilder från kalaset.
I eftermiddags ringde Milla mig också och frågade efter vägen till Axessakuten. Melvin hade ramlat så illa efter att ha tagit sig ur poolen att han slagit upp ögonbrynet och blivit tvungen att sy två stygn. Mosters älskade Melle-plutt...
Ikväll har jag plockat iordning på Hannahs rum och förberett lite inför kalaset. Det ska bli så roligt. Mindre roligt är dock att min röst verkar ha rymt sin kos. Den finns liksom inte där när jag som mest behöver den!
2 kommentarer:
Mysigt med gardinerna, känns lite i nostalgiroten.. De bruna, läckra som vi hade på vårna våningsäng!
Lycka till med kalaset och tänk på att tina tårtan en stund före. Den blir ljuvligt god när den smält lite...
Kram Karin
Skicka en kommentar