Väskryckt

Idag när jag var på stan för att kolla lite kläder och köpa present till min systerdotter gick jag in i en butik som hade lite REA.
Jag stod med två plagg över armen och hade handväskan i handen. Plötsligt tappade jag väskan, bjöde mig ner för att plocka upp den, men då fanns den inte där.
Det tog säkert en halv minut för mig att fatta att jag inte alls hade tappat den. Det var ju någon som hade ryckt ifrån mig den!
Jag gick darrande fram till kassan och började där storböla och fick till slut fram att min väska var stulen.
Kvinnan i kassan ringde på vakter, sen bad jag att få låna telefonen. Ringde hem till Anders, men han kunde inte höra ett ord av vad jag sa. Jag fick till slut fram att min väska hade blivit stulen. Men precis i det ögonblicket kommer det fram en man med min väska.
Öppnad, men med ALLA saker kvar. Han hade hittat den i omklädningsrummet.
Jag blev så lättad, men kunde inte för mitt liv sluta varken darra eller gråta.
Jag blev visad till en fotölj i butiken där jag fick ett glas vatten. Ringde upp Anders igen och fick några lugnande ord. Jag ville bara åka hem.
När jag till slut kom ut på parkeringen tog det mig 20 minuter att hitta min bil. Gick bilrad för bilrad upp och ner längs hela parkeringen tills jag hittade den. Helt tom i huvudet var jag!
Kom till slut hem och nu har chocken lagt sig för längesen. Nu är ju ilskan där istället. Och skulden, att varför hade jag med mig den stora väskan, jag brukar ju ALDRIG ha väskan, utan bara kreditkort och körkort. Men bara för att jag ville ha med mig en vattenflaska och banan tog jag med mig den stora väskan...