Påskpynt...

Igår när jag sovit middag och piggnat till lite tog jag fram den röda lådan som legat uppe på vinden ett helt år. Den hemliga lådan, som Hannah så fint uttryckte det. Men det är inga hemliga saker där i, det är mitt påskpynt. Jag har inte så mycket påskpynt, är ganska kräsen när det kommer till just det. I flera år sparade jag gammalt påskpynt som jag gjorde när jag var liten, där huvuden gjorda av flörtkulor låg avlägsnade från den sargade kroppen i flera år innan jag tog mig tid att antingen limma fast huvudet eller helt enkelt slängde dem.
I dag gjorde jag ännu mer sorterings- och kastaisoporna-jobb innan jag tog fram de fina äggen, kycklingarna, tuppen och påskriset samt två kycklingar som jag gjorde när jag var liten. I botten av lådan hittade jag till min glädje ett par påskkärringar i papp som min mamma hade i påskriset när jag var liten! Även dessa hade huvuden skiljda från kroppen, men det satt knappnålar kvar i kroppen som jag använde för att fästa tillbaka dem. De fick äran att hänga i påskriset tillsammans med äggen i pastellfärger. Hannah blev faschinerad av allt pynt och hjälpte med stor koncentration till att hänga upp vissa saker i riset...

Min söta påskkärring!

Tittar fram...

Koncentration

Mitt favoritägg!

Påskgummor i papp a´la 1980 eller nå't...