Jag - en kärring!

Satt på spårvagnen i slutet av förra veckan, samma dag som GB-glass lanserade sin nya glass, Sandwich Stractiatella på sta'n. När jag klev på spårvagnen satte jag mig mitt emot en tjej i 13-14-årsåldern som satt och åt just denna glass. Jag satt och sneglade på henne och önskade att jag också blivit bjuden på glass. Hon njöt så fullständigt av att få äta en glass klockan 07:45 en fredagsmorgon, såg liksom ut att försöka spara den hur länge som helst. När hon sedan var färdig med glassen "knöcklade" hon ihop pappret och slängde pappret på golvet bredvid sig.
Jag blev så in i norden irriterad, att jag efter tre sekunder spände blicken i henne och fräste:
"Vad håller du på med, ska du verkligen inte slänga det där i papperskorgen två meter bakom dig istället?!"
I nästa sekund kände jag mig som världens suraste kärring, men i fredags gjorde det mig heligt förbannad. Hon tog upp pappret, viskade "ursäkta mig DÅ!" och höll i pappret ända upp till Vasaplatsen där hon steg av och på vägen ut slängde hon pappret i papperskorgen - där det hör hemma!!

En annan händelse inträffade idag, på bussen hem. Min favoritplats långt bak i bussen var upptagen, så jag fick snällt sätta mig på ett säte i "fyrsitsen" som jag så fint kallar det. Där satt en tjej med blonderat hår, Ipodlurar i öronen, tuggummi i munnen och med blicken så långt bort från mig hon bara kunde komma. När jag satte mig snett emot henne lade hon upp skorna på sätet bredvid mig. Jag tittade på henne och sen på hennes söta små skitiga skor, spände blicken i henne och sa "Ta ner fötterna är du snäll?". Hon drog ur ena luren ur örat och sa "Ursäkta, pratar du med mig?".
-"Ja, jag ber dig snälla ta ner fötterna, jag eller någon annan ska inte behöva ha det dina skor trampat på i arslet."
-"Ja, men URSÄKTA då!!" fräste hon och tog ner skorna.
I nästa sekund kände jag mig som världens kärring som ens lägger tid och energi på sån't där, men idag gjorde det mig heligt förbannad. Igen.