Första gången vi träffade honom stampade han in i klassrummet med sitt stora skägg. Han lade ner sin stora bruna portfölj på katedern med en smäll och sen log han brett och hälsade oss välkomna och berättade att han fortfarande väntade på sitt och familjens hem, som var någonstans, någon helt annanstans, i en container. De hade precis flyttat från USA tillbaka till Sverige och det var kaos.
Många minnen kommer upp när jag tänker på MacGregor. Det var så vi kallade honom.
Med en stor entusiasm och en sprudlande glädje fick han oss att utveckla oss själva och väckte vår nyfikenhet med nya, ständigt pågående projekt.
Jag minns att jag tyckte så mycket om svenskalektionerna, att de var det enda jag saknade av de teoretiska ämnena när jag låg på sjukhus för att förlänga benet.
Iallafall. För några veckor sen kom jag att tänka på Anders i ett annat sammanhang och blev så nyfiken att jag "googlade" honom och hittade honom på Facebook!
Så himla roligt att, efter så många år, hitta tillbaka till en lärare man hade för 13 år sedan!
Vi hade lite mailkontakt ett tag och tyckte båda två att det hade varit roligt att ses för att prata ikapp. Men hans schema som lärare på Hvitfeldtska kolliderade med mitt schema på skolan hela tiden, tills vi äntligen hittade en tid som passade!
Klockan 15 idag möttes vi på café Tintin och det kändes som att genast vrida tiden tillbaka till 1996 när han sa "Hej Cecilia, vad kul att se dig!"
Han hade, förutom lite "blondare" ton på håret, inte förändrats ett skvatt!
Lugn och behaglig framtoning blandades med stor nyfikenhet och smittsam glädje och för en stund önskade jag att det kunde bli 1993 igen och jag kunde få sitta med mina bästa vänner vid skolbänken och inse att Anders precis fått oss att skriva en uppsats om hur det skulle vara att vara medresenär på Titanic...
Och vet ni vad det skönaste med hela historien är?
Att Anders fortfarande tycker undervisning är det roligaste som finns - lyllo hans elever!!
Tack Anders för en trevlig eftermiddag, nästa gång tar jag med mig några av mina vänner, som också har samma positiva minnen av dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar