Sen fanns Kickan, Ulla och Charlotte. Och Asta tror jag tanten på postkontoret hette. Henne fick man hjälpa att stämpla brev och gå ut med posten.
Men iallafall. Tanterna i matsalen, de gav mig en present när jag låg på sjukhus en gång. En present som blev mig lika kär som "Teddybjörnen Fredriksson" var för Lasse Berghagen.
Han hette Gustaf. Katten Gustaf.
Orange, tjock och mjuk med hårda, blanka ögon. Jag älskade honom från första stund.
Åh, så många tårar han fick torka. Så många nätter jag hade honom som huvudkudde. När jag drömt en mardröm var han mannen som fick mig att andas lugnare och somna om. Trygg.
Varje gång jag blev inlagd på sjukhus följde han med. Låg tätt intill mig på den prassliga kudden. Blev hårt kramad fram tills narkosen fick mig att somna. Höll min hand när jag var rädd.
Ingen man kunde konkurrera med Gustaf. Jag blev så ARG när min första pojkvän ville sätta honom uppe på bokhyllan!
När jag skaffade riktig katt många år senare var jag fast besluten att ha en röd/orange katt. Som skulle bli tjock. Resultatet blev Morriz. En röd/orange katt, tjock precis som Gustaf, världens goaste katt. Kelig, somnade bredvid mig på natten och väckte, tillsammans med sin syster, mig på nätterna med vassa klor och sträv tunga mot mina fötter.
Gustaf har hängt med i alla år. Pappa fick en gång laga hans öga som gick sönder. Hans öga blev snett, precis som mitt. Åh, vad jag skrattade åt det!
När Hannah kom hade jag separationsångest. Jag VILLE ju ge Gustaf till Hannah. Men där gick gränsen. Det GICK bara inte.
Men efter några månader beslutade jag mig ändå för att Gustaf skulle få en ny ägare. En ny flicka att trösta, värma om natten och få henne att känna sig trygg.
Hannah fick Gustaf. Men Hannah ville inte ha Gustaf. Gustaf blev slängd tillbaka i korgen, gång på gång.
Heffaklumpen was the shit. Heffaklumpen fick följa med till förskolan. Heffaklumpen skulle ligga bredvid henne när hon somnade. Heffaklumpen torkade hennes tårar och fick henne att känna sig trygg.
Men ikväll hände något. En tvärvändning.
Hannah bad att få sova med Gustaf. Hon ville krama Gustaf när hon somnade.
Jag drog snabbt upp Gustaf från botten av gosedjurskorgen, innan hon ångrade sig, lade försiktigt ned honom bredvid min älskade dotter. Hon lade armen runt honom, sa godnatt och somnade på fem minuter. Trygg med världens mjukaste man i sängen.
Jag har aldrig känt mig så tillfreds på detta sättet som ikväll. När cirkeln sluts och allt bara...är. Precis som det ska.
Min tvillingsyster Camilla och jag, efter en plastikoperation. Gustaf är med, såklart...
Hannah & katten Gustaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar