Det var väl duktigt?

Eftersom jag fortfarande är oförmögen att köra bil får Anders lov att lämna båda barnen på morgonen. Detta blir något krångligare nu när Hannah börjat skolan nere i Kärra och skall lämnas innan sju samtidigt som Elias lämnas klockan sju när ordinarie personal kommit till avdelningen.

Vi har försökt ha med Elias till skolan några gånger, men självklart sinkar han oss något.

Iallafall, Anders sa att han idag kunde lämna båda, på villkoret att jag kunde ha hand om Elias medans han lämnade Hannah på skolan. Absolut, sa jag igår kväll.

I natt vid 2-tiden kom Elias in till oss. Jag har haft ont i handen och har lite förkylningskänsla i halsen och har inte sovit så bra. I morse vaknade jag av att Elias slött lade sina ben över min mage. Jag öppnade ögonen och såg att Anders satt på sin sida sängen, påklädd. Jag tittade undrande på honom, eftersom det inte hör till vanligheterna att han är vaken före Elias. Han nickade mot mitt sängbord och herre, där stod frukosten klar. Jag tror min blick ställde frågan, för han svarade med ett leende att Hannah redan var på skolan, och att klockan var fem i halv åtta. Elias sov fortfarande.

Jag fnissade och sa "Nu passade jag väl honom bra, det var väl duktigt?!"

Ha en fin dag, alla läsare! :-)

Kram, Cissi