Åby upplevelsebad och våfflor!

I morse lade jag försiktigt fram förslaget att åka till något äventyrsbad med barnen idag och Anders nappade (efter en kopp kaffe till) på förslaget och efter frukost packade vi våra väskor. Jag sa till Elias att vi skulle åka och bada, han gick upp för trappen och stog länge och ropade vid badkaret. Jag försökte förklara att vi skulle till ett jättestort badkar, visade honom till och med bilderna från simhallsbesöket i Norge, men han förstod inte alls och han blev REDIGT förbannad när jag lade ner hans badbyxor i väskan. Han svalnade dock av något när vi satte oss i bilen och båda barnen var på riktigt bra humör när vi kom till Åby upplevelsebad. I kön till kassan, framför oss stod en välbekant person - min tremänning/syssling/mammas kusinbarn, Kristin med familj. Det var jättekul att ses efter så många år och hon var sig precis lik! Hennes pojkar hade dock väldigt bråttom in och väl inne på badet fanns det inte mycket tid att prata. Det var hur som helst kul att ses!

Jag tog Elias, Anders tog Hannah och bytte om. Elias var jätteskeptisk när vi gick in för att duscha och sätta på oss badkläder, men när vi kom ut i simhallen, HERREGUD vilken lycka! Han stod och hoppade på stället, skrattade och skrek, pekade och skrattade ännu mer! Han drog mig i handen och ville ner i vattnet med EN GÅNG! Oturligt nog hade vi glömt båda barnens armpuffar hemma och vi köpte bara till Hannah, eftersom vi gissade på att Elias bara skulle vara på grunt vatten i "baby-bassängen".
Han hade behövt sina armpuffar, om man säger så. Vilken vildbase till son vi har!! Helt galen! Helt galet lycklig! Han sprang runt i vattnet, hoppade, hamnade under, skrattade när han kom upp till ytan, skvätte vatten, tryckte på kranar och knappar, åkte rutschkana och flörtade med andra barn och föräldrar. Han kastade slängpussar omkring sig, vare sig det fanns någon mottagare eller ej!
Hannah och jag åkte stora vattenrutschkanan (det fanns tre st, vi tog den lättaste) men det blev bara ett tillfälle, hon är inte särskilt glad i att komma under vatten. Hon tyckte dock det var väldigt roligt och vi hade svårt att slita barnen därifrån efter ungefär 1½ timma. Vi tog sedan bilen några hundra meter till McDonalds och där åt barnen med god aptit. Elias somnade sedan i bilen på väg hem och sov i närmare tre timmar. Hannah tittade på film, åt lite lördagsgodis och ritade. Jag och Anders låg i vår säng, Anders tittade på TV och jag slumrade till.
Vid 17-tiden fixade jag middag, det blev Pesto-kassler med pasta idag, vilket tilltalade mig och Anders, men inte barnen. Eftersom jag ville ha lite lördagsmys pga missat fredagsmys med familjen igår, så bortsåg jag från att barnen ätit dåligt och vi ställde oss sedan och gräddade våfflor, med sylt och grädde till. Mums!
Kvällen bjöd på två "trick or treat", Hannah var hur glad som helst, fram till minuterna innan läggdags då hon brakade ihop fullständigt eftersom vi nekade henne till att klä ut sig till ett monster och "bus eller godisa" som hon så vackert lade fram det...
Elias tog nog närmare en timme på sig att somna, men var väldigt nöjd i sängen med Nalle-boken och vi behövde aldrig gå in efter att ha sagt godnatt.

Imorgon hoppas vi på någorlunda bra väder och att vi kanske kan åka och hälsa på kusinernas pappa Pentti, som byggt nytt kök. Vi är så nyfikna!

Massagestrålar?

Tjoho, här kommer jag!

Tremänningen Kristin med sonen Filip!

Elias klättrar in i ett omklädningsskåp. Förlåt! Telefonkiosk menar jag...

Ut kommer Stålmannen!

Eller var det bara super-Elias?

På väg till bilen fanns det ett träd som lockade...

...och löv som prasslade så härligt...

Mc Donalds är trevligt!
(Jag gillar verkligen idén med böcker i barnens Happy Meal!)

Hannah smyger med en lökring!

De fick varsin ballong...

Hannah hjälper till att grädda våfflor!
(Under varje pågående gräddning ville hon ha pussar, kramar och bli kittlad)

Medans barnen och jag slet i köket, lekte Anders med LEGO...
(Älskar dig!)

Våfflor är gott!
(Jag tycker det ser ganska lustigt ut att båda barnen busar med våfflan under fotografering)

Sylt och vaniljglass i en salig blandning...

Jag är määäääätt!

Tjejkväll hos Linda

Igår var jag och Annica hembjudna till Linda på tjejmiddag. Melvin och Fredrik är uppe i Örnsköldsvik några dagar och Elmer har mamma helt för sig själv! Jag kom lite tidigare än Annica och fick sällskap vid köksön av Elmer, som visade lite frustration över att inte få HELA oliver....
Till slut somnade solstrålen och vi satte oss till bords, där Linda hade fixat en supergod pastarätt med färst tomatsås, MUMS!!
Annica kände sig mer och mer hängig i halsen och när vi satt i soffan och tittade på inspelade IDOL (Live-TV, hette det så?) så satt hon i hörnet och frös lite till och med! Kvällen avslutades vid 23 och jag tog min campinglampa och gick hem, det är ju KOLSVART i skogen och att möta ett monster i skogen var ju faktiskt inte en omöjlighet med tanke på att det var Halloween igår...
Tack Linda för en jättetrevlig kväll! Krya på dig, Annica!

Det kom faktiskt några "trick or treat" och knackade på...

Happy Halloween!

Tungt

Jag har lite tid över att tänka när jag sitter så här hemma och pluggar. Tankarna går ibland till roliga saker, ibland till lite mer tunga saker.
Idag går det till lite tyngre saker. Jag undrar ibland hur mitt liv tett sig om jag föddes utan alla dessa missbildningar. Ja, jag kallar dem missbildningar, även om det är ett ganska starkt ord. Om jag hade sluppit alla sjukhusbesök, operationer, läkarebesök och undersökningar. Om min fot hade funkat som den skulle, om min näsa och gom inte släppt ut massa luft när jag pratar, om jag inte hade haft den där LKG-spalten och Turners syndrom. Ibland kan jag fastna med blicken på mina vackra barn och liksom undra hur sjutton jag har lyckats.

Med hjälp av Anders har jag skapat kopior av mig själv - fast ändå inte. Hannah är en kopia av min tvillingsyster och Elias, han är ju en självklar kopia av sin far. Men jag måste tänka så, att eftersom jag och Milla är enäggstvillingar, så är ju Hannah ruskigt lik mig. Sen kan man ju ana att vissa mer framträdande egenskaper hos mina barn är något de fått från mig, som envishet, busighet, glädje och dålig hörsel (nej, nej, nej, hör du inte vad jag säger?!).

Men jag måste samtidigt tro på att om jag inte fötts med dessa brister hade jag varit någon helt annanstans. Jag hade inte haft det liv jag har nu, jag kanske inte hade haft något liv över huvudtaget, vem vet?

Det är som sagt inte särskilt ofta jag tänker på det här, för jag vet ju var mina barn kommer ifrån och ibland ser jag i deras blick att de är mina. Men om jag får lov att önska, så önskar jag ibland att det hade varit självklart för utomståendes ögon att se att de faktiskt är MINA. För jag vill aldrig mer få kommentarerna:

- Är hon din?
- Ja, hon är min dotter.
- Jasså...det hade jag aldrig kunnat gissa.


Jag och Hannah bråkar inne på Coop, jag är höggravid med Elias och Hannah bara skriker. Det kommer fram en kvinna och frågar:

- Är allt OK här eller?
- Ja, vaddå?
- Jag ville bara kolla så hon inte far illa.
- Om du hade brytt dig lite mer om vad som händer i ditt eget huvud än vad som händer med en trött och trotsig 3-åring och hennes höggravida mamma hade världen sett otroligt mycket bättre ut, fräser jag med tårar i ögonen, dels av trötthet och dels för att jag blev så jävla förolämpad.

Ja, visst låter det dumt? Men det har hänt. Två gånger. Sen vet jag inte om det beror på HUR JAG SER UT eller hur situationen ser ut. Men jag är i vissa lägen fortfarande osäker när det gäller mitt yttre och ibland tar jag för givet att andra tänker på det yttre före det inre. För jag har varit med om det så ofta att jag har svårt att släppa de tankarna.

Noll koll

Det känns verkligen som jag har NOLL KOLL! Igår missade jag Elias drop-in fika på förskolan...
Visst, det är väl inte BARA jag som ska ha koll på sånt där i vår familj, men det har liksom bara blivit så ändå.
Vi fick ju dock väldigt fint sällskap igår på fika hemma med Annica å barnen!

Sista lediga dagen med plugg, idag ska jag skriva ut medicinsk terminologi och göra sista avsnittet i engelskan.

Kompisbesök!

Idag har vi haft besök av Annica, Linnea och Lukas en stund efter förskolan. Vi bjöd på kladdkaka med vaniljglass och det är så himla roligt att ses! Tjejerna leker allt bättre, men just idag var det ett bakslag när Hannah inte var en så bra kompis som hon kan vara. Hon var en riktig retsticka och till slut tröttnade Linnea och ville hem, vilket jag förstår! Men vi spelade iallafall Bamse-Lotto en omgång innan de åkte hem, för att iallafall FÖRSÖKA avsluta på ett bra sätt. Imorgon ska jag och Annica ses igen, denna gång hemma hos Linda för en riktigt mysig tjejkväll! Det ser jag väldigt mycket fram emot!

Mañana

Härlig kväll med en härlig person. Min bästa vän. Som säger precis som hon tänker och känner mig bättre än någon annan. Och hon vet precis hur och vad hon ska säga. Linda. Jag saknar henne redan!!!

Solstråle

Vi fick en pappersutskrift av en gruppbild de tagit på Elias förskola. Den är suddig redan från början, men man ser hur skeptiska alla barn är - förutom Elias. Ser ni den lilla solstrålen i mitten längst upp? Jag förstår på allvar inte hur de lyckats få honom att skratta så hysteriskt, men mitt hjärta spricker av kärlek.

Ja, de hade verkligen så kul...

Barnen badade ihop igen igår och de har verkligen asball tillsammans! Just i badkaret är de bästa vänner och samsas om leksakerna och spa-lamporna. Jag schamponerade Hannahs hår på slutet och lät henne få coola spikes. Hon fick titta på sig själv i spegeln och blev så fnissig. Fnissigast av alla blev jag när jag såg att Elias ju såg sig själv på andra sidan spegeln och inte alls fnissade åt Hannah - vilket jag först trodde! :-)

Gissa vem jag längtar efter idag?

Idag längtar jag efter min allra bästa vän, Linda. Vi lärde känna varandra första året i gymnasiet, men det var först under andra året, då vi båda valde Djurvård som inriktning, som vi kom varandra närmare. Vi satte oss bredvid varandra på lektionerna och det började med smygskrivna lappar om allt och ingenting. Det fortsatte och eskalerade, till långa långa brev. Jag har kvar varenda ett i min nostalgilåda uppe på vinden.
Man kan ha vänner - och så kan man ha vänner. I vårt och torrt ställde vi upp på varandra. Hon (och min kompis Fredrik) var de som satt i mitt rum varje kväll när jag skulle rengöra kring pinnarna på benförlängnings-ställningen. Hon var den som höll om mig och satt där tills smärtan försvann. Hon var den som skickade långa brev till mig när jag låg inlagd på sjukhuset. Hon var den som såg till att jag kom hem när jag druckit lite för mycket. Jag var den som såg till att HON kom hem när hon druckit lite för mycket. Genom kärleksbekymmer, resor till Danmark, cykelturer, jourhelger i ladugården/djurhuset, husvagnsnätter, ja allt möjligt, var vi vid varandras sida.
Jag var den första som fick veta att hon var gravid - med tvillingar - när vi bara var 21 år. Hon var den första som fick veta när jag var gravid - med Hannah - och jag minns att hon berättade att när vi lagt på sprang hon glädjedans genom hela stora huset i Tranås och sen ringde hon sin mamma och berättade.
Det enda jag är besviken på när det gäller Linda är, att hon inte berättade för mig att hon skulle gifta sig på sin tredje dotters dop. Jag hade sagt att jag inte kände mig så pigg i slutet av graviditeten, men om hon bara sagt att hon skulle gifta sig efter dopet hade jag självklart åkt. Men det var väl själva överraskningsmomentet hon ville ha och det kan jag ju förstå.
Sen att hon bor nästan 30 mil från mig gör att vi inte kan ses så ofta. Det känns tråkigt, men samtidigt vet jag inte hur ofta vi hade setts om hon bott närmare. För hur lätt är det när man sammanlagt har åtta barn att tänka på också?
Jo, ni läste rätt. Hon har SEX barn. Jag är så himla imponerad av henne, att hon och hennes man har lyckats skapa en så lugn och fin familj, trots den stora barnaskaran.
MEN. Imorgon. Då ska vi ses. SJÄLVA. Utan barn. Vi ska ut och äta på Mañana i Majorna och jag längtar ihjäl mig!! Jag har lovat att ha en blomma i knapphålet för att hon ska känna igen mig, för det var nu ett år sedan vi sågs senast (julklappsshopping på Gekås senast).
Vi kommer prata ikapp och ha det så riktigt roligt som vi alltid brukar ha.
Sa jag att jag längtar?

Jag och Linda anno 1994

Jag och Linda anno 2003 (tror det är den senaste bilden jag har på Linda)

Syskonkärlek

Syskonkärlek, tänker jag när jag ser dessa bilder och filmer. Våra underbara juveler har idag överträffat sig själva i ämnet kärlek. Hannah kallar Elias för kärleksmums, gosetroll och älskade lilla lillebror. Elias säger bara "bajs, bajs, bajs", men det är av kärlek, just för att han precis lärt sig säga ordet och mår bra av de breda leenden och glada skratt han får av Hannah när han säger just BAJS.
Imorgon börjar skolan igen! Ska bli så roligt att träffa alla klasskamrater igen och prata ikapp!

Läser saga...

Skrattattack!

Hannah läser "Totte badar"

Livstecken & Tapas

Det har verkligen varit en fullspäckad vecka! Igår gjorde jag min sista dag på LIA'n och det kändes väldigt vemodigt. Jag har trivts så bra! Vi hade fredagsfika inne på allergologen och en av tjejerna kom fram och sa "Idag hade jag verkligen behövt dig här!". Min handledare sa då, "Vi får ju en ny praktikant på måndag!". Vet ni vad tjejen sa då?
- Men jag vill ju ha Cecilia!
Åh, vad jag blev glad! :-)

Efter praktiken åkte jag in till stan och Saluhallen och köpte massa gott. Tre olika sorters salami, en chorizo, två olika sorters oliver, tzatsiki, canelloni med ostsås, potatissallad, fetaostfyllda paprikor, två mögelostar, en brie, tre sorters bröd och två olika sorters kronärtskockhjärtan. AK kom på besök, vilket inte hänt på jättelänge så vi myste till det ordentligt med Tapas och Idol! Kvällen avslutade med några exklusiva bitar choklad som jag köpt hos "Fröknarna Kanold". MUMS!!

Idag efter Elias sovstund åker vi upp till Uddevalla för att hälsa på Anders föräldrar. Det var längesen vi var där uppe och vi har blivit lovade lammstek så nu längtar vi massor!!

Jag kan bräcka dig!

Konversation på väg hem från förskolan, Melvin inleder med:

- Min trampebil* heter Melvin I*******, precis som jag.
- Vad smart, då behöver man ju inte vara rädd för att säga fel namn, svarar jag.
- Min trampebil har inget namn ännu, säger Hannah.
- Akta så ni inte trampar i hund/kattbajset som ligger där! hojtar jag.
- WOW!! säger Elias.
- Min trampebil äter hästar och bajs, sen blir han magsjuk och dör lite grann, säger Melvin.
- Min trampebil äter också bajs, sen kastar han det i min panna, säger Hannah.
- Nä men fy, vilka taskiga trampebilar ni har! Min trampebil är jättesnäll. Bakar bullar till mig, säger jag.
- WOW!! säger Elias.
- Det finns havre i hästbajs, säger Hannah.
- Min trampebil gör sönder min rumpa, så jag får en låtsasrumpa. I plast. PAPPA!!! ELMER!!!
(Melvin har fått syn på sin pappa och lillebror och springer iväg).
Hannah ropar lite smått förnärmad:
- Min trampebil är mycket coolare än din!
- Min! Min! Min! säger Elias och pekar på katten som går längs stenmuren.

* Trampebilen är Melvins "låtsaskompis". Hannah verkar ha glömt av att hon aldrig har haft en trampebil som låtsaskompis. Hennes låtsaskompis heter ju Johan och bor i Uddevalla.

HUMÖR - nä, vaddå?

Sedan 1-1½ vecka tillbaka har vi haft stora problem med Elias humörsvängningar. Han är en enormt envis och nyfiken kille som inte tar SKIT om man säger så. Det är väl OK, det är mycket som händer runt omkring honom och förskolan ger väl ständigt nya intryck att smälta. Men det jobbigaste har varit nätterna. Han har vaknat några gånger per natt och skrikit HÖGT. Panikskrik, som inte går över trots att vi tar upp honom i famnen. Han är inte ledsen, han är ARG.
Kvällarna har inte fungerat över huvudtaget. När vi kommer hem kring 16:30 måste middagen helst vara färdig, men det går ju bara inte. Vi försöker distrahera med några russin, några klyftor äpple osv, men detta gör ju bara att aptiten försvinner när middagen väl är färdig. När vi äter är det BARA skrik. Detta gör oss (iallafall mig) otroligt stressad och jag njuter inte av maten för fem öre. Han är otroligt trött och gnällig och accepterar inte att vara ensam och leka. Han tycker det är OK när Hannah eller någon av oss är i rummet, men när Hannah tappar koncentrationen och tittar på TV istället, ja då kommer han in till den som står och lagar mat i köket och skriker, drar i byxor, tigger mat osv.

Han vaknar otroligt tidigt, i lördags så tidigt som 04:10. Det var min dag att gå upp och det var ju bara att gilla läget. I söndags vaknade han 05:20 och då hade han sovit hela natten. I går vaknade han vid 05:30 och skrek i högan sky, jag är rädd att han väcker Oliver, grannpojken som sover vägg i vägg. Han accepterar inte välling och detta gör oss otroligt frustrerade!!
Men nu HOPPAS vi (peppar peppar, ta i trä) att trenden har vänt, för i morse vaknade han 06:10, på relativt bra humör. Han satt i mitt knä i soffan och vaknade till och sedan pekade han på vällingflaskan.

De har på förskolan berättat att han är jättetrött på förmiddagarna, är jätteledsen när lunchen serveras, vill inte ens bli matad utan bara skriker, gråter och vill sova. Idag verkar det ha gått bra på förskolan, TROTS att brandlarmet gick mitt i sovstunden och de var tvungna att väcka alla barnen, sätta på dem kläder och skor och gå ut på gården. Falsklarm, men många av barnen kunde inte somna om. Elias somnade dock om och sov en liten stund till när de kom in - konstigt nog!!

Jag och Elias följde Melvin och Hannah hem till Melvin idag, sen gick vi hem och lagade middag. Eftersom Elias var på bra humör passade jag på att göra två rätter, dels Chicken a'la King och dels köttfärssås som vi ska frysa in och ha till ett annat tillfälle. Eftersom Anders skulle hämta Hannah på hemvägen vågade jag inte chansa på en sen middag för Elias del, utan vi åt middag bara han och jag. Oj, vad han åt!! Jätteduktigt! Sen fick han lite äpple till efterrätt och han tittade på Teletubbies en stund innan Hannah och Anders kom hem. Anders och Hannah åt middag när de kom hem något senare och nu står faktiskt Anders där nere och lagar lasagne, även detta till ett senare tillfälle. Perfekt!!

Inte mitt fel

Måndag morgon 06:55, ungefär i höjd med busshållplatsen:

- Hannah! Vi glömde ta med dina stövlar! VÄND! Vi måste hem och hämta dina stövlar, du kan inte bara ha med dina springskor!

Hannah sjunger, trallar och är hur lycklig som helst. Jag springer, flåsar och fräser över att jag bara tagit med Elias stövlar. Småspringer hela vägen hem. Småspringer bort mot förskolan igen.

- Hannah, nu har vi bråttom, så slarva inte nu, snälla. Det är mitt fel att vi är sena, men jag vill gärna att du hjälper mig. Vi lämnar Elias först idag.

- Mamma, det är inte ALLS ditt fel. Du glömde ju bara för att vi fick bråttom. Det är inte ditt fel.

Där, i mörkret vid Skimmelvägen fick jag kärlekskli i näsan igen. Jag pussade extra mycket på min lilla tjej när jag lämnade henne på förskolan idag. Hon är så underbar när hon står i fönstret och skickar slängpussar, vinkar och slänger armarna om sig för att visa att hon kramar mig också!!

Härligt höstväder

I morse spelade vi Bamses memo och ett kort föreställde Lille Skutt som kastade höstlöv över sig själv.
"Så vill jag också göra", sa Hannah. Jag fick en idé i huvudet och kunde inte släppa den, så efter ridningen idag gick vi ut i skogen en stund. Hannah tröttnade rätt snart - alldeles för snart enligt mig - och jag fick väl ingen direkt superbild, men ändå. Fina färger. :-)

Efter detta åkte vi hem till mina föräldrar dit vi hade blivit inbjudna på middag. Det serverades hjortstek med hasselbackspotatis och trattkantarellsås (mamma hade plockat kantarellerna själv!) och till efterrätt fick vi marängsviss. Det var gudomligt gott och hjortstek när något vi verkligen kommer prova på här hemma själva! Sen blev vi sugna på lammstek också, den gör Anders så himla bra!! Barnen åt väldigt duktigt, Elias åt faktiskt bättre än vad han gjort på hela veckan, vilket jag var så lättad för. Marängsvissen gled ned den med...
Efter maten lekte vi nere i "lekrummet", gungade, lekte med dockskåpet, lekte kontor och rullade en pilatesboll mellan oss. Barnen somnade på vägen hem från mina föräldrar och det tackar man ju inte nej till direkt!
Imorgon börjar sista veckan på praktiken!

SPA-lampor in movie

SPA-lampor in action

Hannah ville så gärna inviga SPA-lamporna och det fick hon ju såklart. Hög mysfaktor och de lyser precis lika fint som på bilderna på Inreda.com!! Jag ser fram emot att själv få lägga mig i badet...

Hannah oktober 2006 vs. oktober 2009