Jag skrev ett tal till A-L och Micke på väg upp till Funäsdalen. Det var riktat till brudparet från oss, A-L's närmaste vänner från gymnasiet.
"I 16 år har vi känt Ann-Louice. Vi känner henne som en tjej som alltid har lika nära till skratt som gråt.
Vi älskar att hon ofta är galen och sprallig, men ibland också något förvirrad och vilsen. Ibland så vilsen att vi velat konstruera ett livskompass till henne med lycka i vilken riktning hon än vände sig.
Tack och lov för dig, Micke. Ann-Louice har hittat hem, aldrig har vi sett henne så lycklig som med dig. Vi hoppas hon gör dig lika hel som du gör henne. Fortsätt vara hennes kompass och karta i livet, ta hand om varandra och vårda kärleken!
Vi önskar er varmt lycka till i ert fortsatta liv tillsammans. Skål för brudparet!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar