Sängkamrat

Hannah ville så hemskt gärna att Ebba skulle sova i hennes säng, men eftersom Ebba följer mig vart jag än går är det svårt. Men för en gångs skull ligger jag bredvid henne när hon skall somna...då bestämmer sig Ebba för att kolla läget med Anders istället...

Men mysigt är det iallafall att känna hennes hand mot min hals och höra hennes andetag bli tyngre. Här har vi minsann inga sömnsvårigheter!

Och på tal om svårigheter så fick E ur sig nu på kvällen. I storleken av en clementin. Jag har aldrig känt mig så hopplös någon gång. Han ville inte att vi skulle ta i honom, men vi fick inte heller lämna honom. Nu är han iallafall glad igen och har somnat. Vi kör vidare med Laktulos några dagar till....