Så fel ni har. Han är en ulv i fårakläder. Som dr Jekyll & Mr Hyde. Som natt och dag. Oberäknelig.
I morse knäckte han mig. Vill ni höra från början? Jag ventilerar gärna, men Elias har förträngt morgonens trauma. Han kisar mot mig, gör pussmun och säger "Jag gillar dig, mamma".
Vi var bästa vänner i morse. Hela vägen till garaget. Jag hann dra upp porten, få in Hannah i framsätet och Elias i baksätet. Men när jag skulle hjälpa Elias på med bältet tog det stopp. Min cykel stod i vägen så jag fick inte upp dörren tillräckligt för att kunna komma in och hjälpa honom, så jag sa till honom att jag bara skulle backa ut bilen innan jag kunde hjälpa honom med bältet. Jag stängde dörren, gick runt bilen och öppnade min dörr. Under dessa sekunder hade han hunnit ladda upp till världens vrål och när jag satte mig började han skrika om att han måste ha på sig bältet och att jag inte fick köra ut. Jag backade ut, lugn och fin, men han gav sig inte. Han kastade sig över växelspaken och ville köra in igen. Jag kom in till honom i baksätet, nämnde en gång till mellan de öronbedövande skriken, att jag inte kunde komma in i bilen i garaget. Han krälade på golvet, gjorde sig till en stor tung geléklump, totalt omöjlig att få upp i stolen. Jag sa till honom att han skulle sätta sig i stolen, annars fick han åka utan bälte till dagis. Han fortsatte sin kamp mot mig och jag fick bara inte upp honom från golvet så jag slängde igen dörren och körde iväg. Han var fullständigt rasande, skrek och grät att jag skulle köra tillbaka in i garaget, för han ville minsann börja från början. Jag sa till Hannah att hålla för öronen och så körde vi. Hela vägen till dagis stod han och skrek mellan stolarna medans han martyriskt tittade på sig själv i backspegeln.
Vi kom till parkeringen. Han fortsatte gapa, skrika och gråta. Föräldrar som mötte oss tittade förskräckt på Elias medans jag hade mitt påklistrade leende som en mask över vad jag egentligen ville visa. Han sprang tillbaka mot bilen och skrek att han ville inte vara på dagis, han ville åka hem och spänna fast bältet i garaget. Någonstans där fick jag nog. På riktigt. Jag tog tag i honom, lyfte upp honom och började gå mot hans avdelning. Men försök den som vågar, att bära en 17 kg tung slipprig ål med muskler och vighet som en dopad rysk gymnast. De sista metrarna bar jag en unge som bara hade tröja på halva kroppen. Jag bar honom i benet, han hängde upp och ner.
Vi kom in efter mycket om och men. Han slog mig, puttade mig och fortsatte skrika. Där brast det för mig. Tårarna började rulla och underbara pedagogen J kom och avlastade. Men min dopade ryska cirkusunge gav sig inte. Han ville hem och börja från början. Jag försökte prata honom tillrätta, men det var som att tala för döva öron. Det slutade med att J fick ta honom i famnen och gå därifrån, medans jag gick åt andra hållet, med hans hjärtskärande skrik och gråt i öronen. Jag såg honom i fönstret och jag såg hans läppar forma sig...(maaaamma!)
Tårarna sprutade, jag hulkade av förtvivlan, mötte en pappa med sin lilla flicka. Han tittade förvånat på mig och jag bölade och tjöt "ingen bra morgon". Han nickade förstående, och säkert medlidande, det såg jag dock inte genom tårarna.
När jag var på mitten av skolgården kände jag en varm hand i min. Hannah.
- "Mamma, är du väldigt besviken på Elias?"
- "Nej älskling, jag är förtvivlat ledsen. Att bråka med mina barn är det värsta jag vet. Så här känner jag varje gång jag bråkar med er, även om jag inte gråter."
-"Mmmm. Och titta där. Det ligger en dinosaurie på taket. Så tokigt!"
Jag gick från förtvivlat ledsen till ett gapskratt på en sekund. Älskade barn. De gör mig galen.
Ps. Jag ringde till Elias förskola efter en halvtimme. E hade lugnat sig efter bara en kort stund och satt nu i fröken J:s knä och läste bok...
I hallen på fritids sitter den här dikten om en 6-åring, den stämmer så väl!
Vill iallafall tipsa om en produkt som heter Orofluido, ett skönhetselixir för ditt hår. Några droppar masseras in i håret och det blir riktigt medgörligt. Jag som har självlockar och världens svåraste virvlar är riktigt nöjd! Håret känns som silke, får en lyster och det liksom skiner om hela mig! :-)
 |
| När ska kan skörda paprikor? :-) |
Vi tröstar oss med sommardrinkar. Utan alkohol till barnen, men med en skvätt Bacardi vattenmelon och en skvätt Explorer jordgubb lime till de vuxna. Anders har målat utsidan av uterummet klart och fick i farten även målat en vägg på insidan också. That's my man!!
Anders har varit hemma med barnen idag som haft studiedag. När jag kom hem stack han iväg in till stan med ett gäng vänner för att dricka öl och gå på bio, Captain America i 3D. Han är väl förtjänt av en grabbkväll och jag tog med mig barnen och åkte upp till Linda, Melvin, Elmer och Milton. Det blev snack, middag, fredsmäkleri och fredagsmys, tack fina Linda för att vi fick komma och våldgästa er ikväll!!
Alla ingredienser hade vi i kyl och frys. Av smördeg, fetaost, fryst bladspenat och färska kantareller blev tack vare min mans uppfinningsrikedom en riktigt lyxig middag, på en torsdag, bara så där!
Ja, visst är det roligare att vara i ett rum som är städat?! :-)
Anders satte upp andra panelväggen idag, så nu är BYGGET klart. Det som skall göras nu är sista strykningen på det redan vita, både inne och ute, samt panelväggarna. En slags överliggare längst upp på panelväggen, cirka 30 cm från taket skall upp, där jag ska förså grönsaker till våren samt lite för prydnad. Snöskydd ska upp på taket på huset så snöskred inte kan skada kanalplasten, det ska vi få hjälp av med vår snälla granne Mattias.
Men även om det inte är klart sitter jag som sagt här ute och laddar batterierna. Morgon, middag, kväll...
Fick tid på Hörcentralen i eftermiddags och min audionom sänkte styrkan något och programmerade även in ett program för enbart lyssning, alltså om jag sitter på en föreläsning eller så och inte ska prata så mycket själv. Jag ändrar program genom att trycka på en liten knapp på apparaten. Fiffigt. De känns mycket bättre nu, även om jag tycker barnen skriker ovanligt högt ikväll, trots att Anders försöker intala mig att det är deras normala tonläge...
 |
| Hannah plockar plommon |
 |
| De lyste så vackert i trädet! |
 |
| Fina, fina gammelmormor |
 |
| Titta vad jaaag gjorde med musen! |
 |
| Kollar nivåerna... |
 |
| Ballonger är verkligen kul! |
 |
| Posera? Jag? Nä, aldrig... |
 |
| Jag plockade vinbären till marängtårtan! |
 |
| Hannah kan minsann fjärta med armhålan! |
 |
| Vi tycker om varandra, syns det? |
 |
| Nu släpper jag den! |
 |
| Hoppsan-sa... |
 |
| Hannah dekorerar tårtan. "Jag skall göra en kanin till pappa" |
 |
| En tokig ölänning... |
 |
| Är det någon hemma? |
