söndag 28 november 2010

Paus.

Ber att få återkomma. En intensiv dag avslutas med huvudvärk, rinnande näsa och en förkylning som smyger sig på....

Hämtade ner duntäcket från vinden i morse, för i natt ska jag minsann inte frysa!

lördag 27 november 2010

Dag 10. Det här hade jag på mig idag.

Idag har jag gått halva dagen klädd i grå strumpbyxor, rosa strumpor och ett blått nattlinne, av ren trötthet orkade jag inte byta om, eftersom natten till idag bestod av torka blod och trösta ledsen Elias med falsk krupp. Han ramlade ur sängen och slog sig så illa på näsan att han började blöda näsblod! Sen blev han så ledsen och upprörd när han inte kunde andas ordentligt och prata kunde han inte heller göra, så det blev att sitta upp med honom i famnen, då somnade han iallafall, men tror ni att JAG gjorde det? Njae, inte så värst. Så medans jag satt där med Elias i famnen och såg hans haka falla längre och längre ner mot hans bröst, så tänkte jag ut något finurligt. Jag lade undan Elias i min säng, sedan vek jag vårt överkast i några lager, lade två prydnadskuddar över och sedan Elias kudde. Runt Elias nacke fäste jag nackkudden som jag hade på flyget till och från USA. Och så sov han vidare, på madrassen nedanför min säng. Inte en reaktion - och inget kruppande!!



Andra halvan av dagen har jag gått klädd i mina blå jeansleggins och en blå kortärmad t-shirt med huva, båda shoppade i New York. Hannah fick nämligen följa med mormor och morfar hem idag, där bakade hon och mormor kakor, sedan spelade hon och morfar massa spel och det avslutades med film - Oliver & gänget. (Hon älskar sången på slutet - "Jag har storstadskontroll"). Vi kramade mormor och morfar hej då, sedan åkte vi till Plantagen och köpte en ny sopborste, några hyacinter, en fin kruka och en gran att ha ute på framsidan med julbelysning i. Under tiden vi var iväg hade jag på mig min svarta vinterjacka med lila detaljer och huva. Min mössa har jag tappat bort någonstans....

Ikväll har jag och Elias planterat hyacinter, vi har lagat "Barnens favoritspett" med pommes och aioli och barnen har fått lördagsgodis.

Dag 9. Min tro.

En tro, det betyder för mig att jag litar på att någon annan gör jobbet. Jag tror dock att alla människor behöver NÅGOT att tro på.

Helst ska jag man börja med sig själv, eller hur? Men hur ofta gör man det, egentligen. Jag gör det då rakt inte. Jag tvivlar på mig själv oftare än jag borde. Ibland har jag sådan beslutsångest att jag önskar att någon kunde bestämma FÖR mig. Men då blir det ju aldrig bra?

Jag tror att begrepp som förtvivlan, förvirring, tro och beslut går hand i hand. Om förvirring eller förtvivlan uppstår, vill jag be till någon högre makt att få hjälp att klara av det tunga som står framför en, och det är kanske inte så konstigt egentligen, eftersom mycket kan kännas övermäktigt att hantera vid första ögonblicket. (Så var vi tillbaka till det där med ögonblick). Då är det ju väldigt vanligt att man ber till någon av sina gudar.

Men vem är det i slutändan som gör jobbet? Jo, det är jag själv! Nu säger jag inte att man ska sluta tro på Gud (eller någon annan av världens alla gudar/gudinnor), eller att det är FEL att tro på någon av dessa. Jag skulle heller aldrig döma någon för det han eller hon tror på, så länge den här personen inte gör onda saker i någon annans namn. Om man gör någon illa, och sedan skyller på sin gud, då tycker jag man skändat något heligt.

Som sagt, jag säger inte att det är fel att tro, för jag kan tänka mig att jag kanske någon gång kommer komma till insikten att det finns en högre makt, en makt som avgör mitt öde och som visar vägen till rätt beslut. Men än så länge är jag i en gråzon. Jag tror ibland på mig själv, ibland på någon annan och ibland tror jag inte på något alls.

Sedan kanske det finns någon som läser detta och undrar varför i hela fridens namn jag gifte mig i kyrkan, svor inför Gud och hela församlingen att älska min man i nöd och lust tills döden skiljer oss åt? En bra fråga, men svårt att svara riktigt på. Men det kan jag komma på är att; För att jag älskar kyrkor. Speciellt den vi gifte oss i. Jag tycker vi ska förvalta vårt kulturarv och våra gamla kyrkor ingår i detta. Det är därför jag betalar kyrkskatt och har valt att inte gå ur svenska kyrkan. Att jag sedan valde att gifta mig i kyrkan, att döpa mina barn i kyrkan, det beror inte på min tro/icke tro, utan mer en tradition eller sed. En sed som jag håller varmt om hjärtat.

torsdag 25 november 2010

Dag 8. Ett ögonblick.

Ett ögonblick har så många bottnar, så många olika sätt att tolka innebörden. Men för mig innebär livet flera tusen sorts ögonblick, bland annat....

... ögonblick av total tystnad.

... ögonblick av rädsla.

... ögonblick av lycka.

... ögonblick av förvirring.

... ögonblick av insikt.

... ögonblick av förälskelse.

... ögonblick av sorg.

... ögonblick av ensamhet.

... ögonblick av tvåsamhet.

... ögonblick av liv.

... ögonblick av död.

Foto: Cecilia Winge

Denna dagen, ett liv.

Jag vet inte riktigt vad som menas med denna Astrid Lindgren-fras, men strunt samma!

I förrgår hände något jättekul, ska ni veta. Hannah tappade sin första tand! Jag har aldrig sett en så mallig tösabit innan! Se själva...



onsdag 24 november 2010

Dag 7. Min bästa vän.

När man var liten hade man EN bästis, sedan hade man ett fåtal vänner och många kompisar. Om ni förstår vad jag menar?
Nu har jag flera bästisar, många vänner och ett fåtal kompisar. En bästis är för mig någon som anförtror sig om det mesta, och någon som man själv anförtror sig åt om det mesta.

Jag har haft några riktigt bästa vänner under åren som gått, men den första riktiga, som jag behållit i många år är min kära vän Linda, som är en av de sex i tjejgänget som tog form under gymnasieåren. Vi träffades första året på gymnasiet, men lärde känna varandra ordentligt först när vi hamnade i samma klass andra året. Vi började skriva brev till varandra under lektionerna, vi höll ihop under rasterna, satte oss bredvid varandra i matsalen, valde varandra när det var gruppaktiviteter. En väldigt fin och djup vänskap växte sig fram. Till slut kände vi varandra utan och innan, visste allt om varandra och älskade varandra som bara bästa vänner kan göra. Hon höll mig i handen när jag hade som ondast under min benförlängning, jag torkade hennes tårar efter något av uppbrotten från de pojkvänner hon hade, hon skrattade åt mig när jag berättade om vita lögner jag sagt till andra, jag grät med henne när hon var orolig för sin familj hemma i Göteborg. Vi hade en egen låt.

Nordman - Ännu glöder solen.



Vår starka vänskap höll i sig i många år, även efter gymnasiet. Men som många andra sorters relationer, så ändrades även vår. Linda fick tvillingar i ung ålder (21 år) och sedan rullade det på. Hon har under åren gift sig med sin ungdomskärlek Fredrik och tillsammans har de SEX barn. Emma, Elin, Carl, Lina, Axel och Isak. Att vi sedan bor över 30 mil ifrån varandra, gör inte saken lättare. Vi har fortfarande god kontakt, men träffas inte alls ofta, vilket jag sörjer oerhört. Hon är den vän jag alltid kunnat vända mig till och när jag nu sitter här och tänker på henne tåras mina ögon och hjärtat blir för stort för att hållas i schack, slår hårdare och brister av kärlek. Jag måste ringa Linda. NU!

Det tjejgänget jag skrev om tidigare i mitt inlägg innehåller inte bara mig och Linda, utan även Sandra, Malin, Camilla och Ann-Louice. Alla dessa tjejer är oerhört viktiga pusselbitar i mitt liv.

Sandra är värdefull för mig tack vare sitt sprudlande humör, sin förmåga att kämpa i motvind, att inspirera mig och tack vare sina många initiativ till att träffas och hon är en viktig länk i vårt tjejgäng.

Malin är värdefull för mig tack vare sitt smittande skratt, hennes lugna humör och hennes kloka ord som ofta får mig till insikt.

Camilla är värdefull för mig tack vare att vi är i samma fas i livet, med jämnåriga barn, liknande familjesituation och samma slags humor. Det är henne jag oftast vänder mig till när jag behöver prata med någon som förstår.

Ann-Louice är värdefull för mig tack vare sitt oerhörda engagemang i sina vänner, sitt fantastiskt smittande humör, sin förmåga att alltid få mig på gott humör och hon är den enda som vet hur lätt jag har för att prutta när jag skrattar....

Detta är mina bästisar. All kärlek till Dingle-tjejerna ikväll, ni anar inte vad ni betyder för mig!!!

tisdag 23 november 2010

Dag 6. Min dag.

Idag har det varit lugnt. Läst lite i papper inför intervjun i morgon och markerat med markeringspenna. Försöker förbereda mig!

När jag hämtade barnen hade jag med mig snowracern, men någon vänlig själ hade plogat och sandat vår pulkabacke! Hannah var inte nådigt besviken...

Men jag lyckades få både henne och Elias på bättre humör genom att bygga en snögubbe tillsammans, vi var uppe på berget och hämtade grenar och stenar till mun, ögon och armar. Näsan, som vi gjorde av en morot, knaprade Elias lite på innan vi satte fast den....

måndag 22 november 2010

Dag 5. Vad är kärlek?

Kärlek för mig är...

.... små snabba fötter trippandes utanför vårt sovrum, en dörr som slängs upp och ett glatt "Goooo mojjon, sovit gott?"

.... att lämna min dotter på förskolan och hennes aldrig sinande glädje över att se mig rita ett hästhuvud i imman från ett djupt andetag mot fönstret.

... att få sovmorgon trots att min andre hälft är så trött att allt går i slow motion.

... ett samtal från mamma eller pappa, som bara vill ringa och höra hur vi mår.

... vänner som aldrig försvinner, hur dålig man än är på att höra av sig.

... vänner som aldrig försvinner, trots att man troligen tjatar hål i huvudet på dem om vissa saker.

... en svärmor som ringer och entusiatiskt berättar om sina senaste kap på Lindex till mina barn som hon "gottat sig med".

... ett högt "MAMMA!" över hela dagisgården när man kommer och hämtar, och sedan ett barn som inte kan komma fram snabbt nog till mig.

... en enkel konversation mellan mig och mina barn.

... frukost på sängen.

... ett alltid lika bekant, och alltid lika uppskattat "Jag älskar dig" från min man innan vi somnar.

... när Anders använder något utav sina smeknamn när han tilltalar mig - "Pumpkin pie" eller "Beauty box".

... "kärlekskli" i näsan och de berömda tårarna bakom ögonlocken när man ser på sina barn.

... när man skrattar åt något roligt Hannah säger eller gör, och hon skrattar tillsammans med mig och sedan frågar: "Skrattar du för att jag gör dig stolt nu?"

... att bli älskad för den jag är.

söndag 21 november 2010

Snö och en massa annat

I fredags eftermiddag var jag på Stora Holm med Linda och Annica, där köpte jag en bit tyg, lite snören och vita hjärtan i trä - jag utmanar er - vad tror ni jag ska sy?! Jag vill ge er en ledtråd, men tror nog jag vilseleder mer än ger ledtråd, men ikväll har jag lärt mig en ny sak på min symaskin! Jag har lärt mig hur man gör knapphål....jag tjöt till av glädje när jag insett att jag fixat det alldeles själv! (Hörde från övervåningen, där Elias satt i badet: "Vad gör du mamma?"...

Vips, så var vintern här! Igår morse väckte jag Hannah 06:45 med orden "God morgon, älskling...det har snöat MASSOR ute...ska vi gå ner och äta frukost tillsammans och sedan gå ut och skotta snö en stund innan vi ska till simskolan?". Så det gjorde vi. Hannah fick sitt första simmärke igår, Doppingen - mäkta stolt tjej!! En annan sak som gör henne stolt är att hon har två lösa tänder i främre nedre delen av munnen och den ena är så lös att jag tror den kommer lossna inom en vecka...!! Stora tjejen...:-)

När vi kom hem från simskolan tog vi ut barnen på skid- och snowraceråkande en stund. Elias och jag åkte sen och handlade inför helgen och igår kväll fick vi besök av min klasskamrat Åsa och hennes man Ghaith. Vi käkade mat tillsammans, barnen myste framför TV'n med godis och när de somnat spelade vi TP - som Anders vann!! Jättetrevlig kväll som avslutades pga för många gäspningar från min sida....

I dag har Anders fixat i badrummet nere, han var på IKEA och Bauhaus igår och köpte hyllor, konsoler och kakelborr, för nu hade vi båda tröttnat (och väntat tillräckligt länge) på att hörnan där vi byter blöja/tvättar var på tok för rörig. Så nu har han satt upp två hyllor samt satt hjul på ett Antonius trådbacksystem, så vi kan rulla fram vagnen med alla återvinningskassar - och sortera redan där!! Grymt!!

Under dagen har vi även firat min mamma som fyller år i morgon (jag och Hannah har även namnsdag!). Jag och min familj samt Jenny blev bjudna på smörgåstårta och kakor. Mamma fick sin födelsedagspresent redan i somras, en munk i keramik som hon spanat på och köpt på Bornholm när hon och pappa var där. Men vi kom inte tomhänta, hon fick ett danskt julträd som jag köpte på Plantagen. Där blev jag också beordrad att köpa en bukett rosor till mig själv av Anders - men hihi, jag köpte två, en vit och en röd bukett, så vackert! Pryder vårt vardagsrumsbord nu...





Tvätthörnan före makeover!


Väntan är olidlig...

Elias hjälper till med detaljerna...
Färdigt!!
Danskt julträd - Ardisia. Bild lånad från http://www.ardisia.info/sw.html

Ja, kan ni gissa nu då?
Ljus från Gekås, ljusbricka från Jysk och rosor från Anders! :-)

Dag 4, Det här åt jag idag.

  • Fil, kanel, branflakes
  • Grov smörgås med ost
  • Te med mjölk
  • En liten bit kladdkaka
  • Smörgåstårta, 2 bitar
  • Havrekaka
Oj oj oj...jag har visst glömt att jag är med i viktväktarna...

lördag 20 november 2010

Dag 03 - Mina föräldrar


Mina föräldrar heter Solweig och Sten. De är båda födda i Ludvika, träffades i realskolan, har hållt ihop sedan tonåren. I vått och torrt! När pappa startade eget företag flyttade de ner till Göteborg och här har de stannat kvar.

Min pappa, Sten Göran Magnus Bergman, är född "mitt i krigstider, fredag den trettonde, mitt i rötmånaden!" och är en stolt, principfast, skojfrisk och kärleksfull pappa. Han startade sitt åkeri, Sten Bergman Göteborg med bara en lastbil, som under de trettio kommande åren växte till ungefär 25-30 stycken och under åren också ändrade namn till Åsa Transport, då han gick ihop i ett samarbete med en kollega. Pappa har visat oss att man kan börja på noll och sluta på topp!!

Pappa är en väldigt principfast person i många lägen, men också väldigt känslosam och brukar sällan släppa iväg oss (eller ta emot oss för den delen!) utan en stor kram och ett "hojje". Han är noggrann och kan hitta sin nagelsax i skåpet i totalt beck mörker, såvida inte någon av oss andra varit där och lånat den och handtaget ligger åt höger istället för vänster - för pappa är ju vänsterhänt! :-)

Detta att pappa är känslosam, har visat sig i några lägen när jag fått utstå smärta i form av operationer, benförlängning och fula gliringar från helt okända personer. Pappa har aldrig följt med in på operation - det är han alldeles för blödig för, utan han har stått vid min sida vid uppvaket, redo att skoja, mata mig med schweizernöt och Fanta.

Ett av de roligaste minnen jag har av min pappa är när jag och han överraskade resten av familjen med att komma ner till Cypern på vår egentligen gemensamma charterresa, men som blev uppdelad eftersom jag fick stanna hemma magsjuk, med lunginflammation och öroninflammation. De visste ingenting, utan vi knackade helt sonika på dörren till deras hotellrum en kväll och deras miner var obetalbara! Och det minnet är också obetalbart.

Min mamma, Solweig Ingegerd Marianne Bergman, är född som ensamt barn i en splittrad familj. Min mormor och morfar skildes tidigt, men den man som jag alltid sett som min "riktiga" morfar, som jag skapade ett speciellt band till var Rune, som kom in i mammas liv när hon var 9. Mamma har bland annat arbetat som lärare, inköpare och avdelningschef på företag som Beiersdorf och Samhall. Jag minns att vi som små fick följa med mamma till hennes jobb på Beiersdorf, hur spännande det var att få hjälpa till att dela ut posten, att hoppa på den gigantiska studsmattan i gymmet (som står i var och varannan trädgård nu för tiden!) och hälsa på i köket och på lagret.

Mamma är en väldigt social, utåtriktad, omtyckt och nyfiken person. Jag minns alla hennes engagemang i vår klass i grundskolan, när hon startade en teatergrupp för hela klassen, vi spelade upp två olika pjäser för alla andra föräldrar. Jag minns när hon följde med mig och Camilla till skolan för att berätta lite om vad jag hade varit med, och skulle vara med om. Jag minns hennes ord som det var igår: "Alla har handikapp, men alla handikapp syns inte." Sen räknade vi upp alla handikapp klasskamraterna hade - glasögon, en kille stammade, en skelade, en hade opererat blindtarmen, en hade svårt att sitta still, en hade svårt att läsa....

Jag har många roliga, goda minnen av mamma från min barndom. Mamma fick ta mycket ansvar för oss barn eftersom pappa var tvungen att jobba hårt med sitt företag. Hon tog oss till simhallen, vi var ofta och badade i Surtesjön efter skolan/jobbet på somrarna. Hon hade god kontakt med våra vänners föräldrar, alla visste vem mamma var - alla våra klasskamrater också. Ett av alla mina roliga minnen av min mamma är när hon sitter bredvid mig i min sjukhussäng, hon sitter och läser en skvallertidning, jag sitter med min fjäder under näsan för att öva att säga "s" utan att släppa ut för mycket luft genom näsan. Jag säger både r och s rent i ordet "grrrrissss" och mamma tittar upp från sin tidning och frågar mig "vad sa du nu?!". Jag sa Grrrrissss ännu en gång! Då lyfter hon upp mig ur sjukhussängen, springer ut med mig i famnen ut till telefonen i korridoren (en sån där grön stor vägghängd makapär med rund urtavla), slår numret hem till pappa som svarar. Jag ropar "grrrrissss!", då lägger pappa på, han trodde det var en busringning!! :-)

Mina föräldrar är bäst, har lärt mig oerhört mycket och ställer upp mer än jag någonsin skulle kunna återgälda och jag älskar dem innerligt.

fredag 19 november 2010

Dag 2, Min första kärlek

Jag var väl lite småkär i några pojkar när jag gick i högstadiet, men det var först i gymnasiet som jag föll pladask första gången! Jag var den lite blyga, lilla (men tuffa!) tjejen - han var den utåtriktade, stora (och tuffa!!) killen. Vi gick i samma klass hela första året i gymnasiet, vi delades in i samma grupp och vi delar många goda minnen ihop. Ett första minne jag har av den här killen är när han skrattar så han nästan börjar gråta åt mig - och jag gråter som en galning inombords, men skrattar med ändå - jag har trampat i en stor koskit!!!

Vi hade mycket roligt tillsammans och han anförtrodde sig några gånger, medans jag led i tysthet - jag var så kär så jag knappt kunde stå på benen, medans han bara såg mig som en kompis - en bra kompis, men ändå! En vän till mig sa att hon var avundsjuk på mig, eftersom han respekterade mig mer än någon annan hon sett, han var alltid mån om att jag skulle må bra.

Den här killen var ganska bråkig i skolan och blev avstängd och fick flytta till en annan skola året därpå. Några månader senare var det dags för mig att förlänga benet och när jag var som mest ledsen uppe på mitt rum dök han upp och förgyllde min kväll. Han överraskade mig med goda skratt, långa samtal och förtroende.

Som så många andra, tappade vi kontakten efter skoltiden. Men mitt på nyårsaftons dag, 2005 inne på Coop i Bäckebol korsades våra vägar igen. Där stod han i brödavdelningen, bredvid sin sambo och sin några månader gamla dotter i vagnen och pekade på mig och försökte få kontakt med mig. Jag mötte med stor skepsis hans blick och ryckte till av förvåning när jag såg vem han var. Varma kramar, några skratt och en kort pratstund, sedan skildes vi åt. Sedan dess har vi inte setts, han jobbar som egen företagare och han och hans sambo har nu tre barn, de äger en gård med boskap neråt i landet och verkar leva det ljuva livet tillsammans. Jag och min vän hörs av säkert en gång i veckan, han skickar ofta roliga skämt-SMS och ringer ibland bara för att höra hur jag mår - och jag gör samma sak.

En gång för några år sedan tog jag upp min tonårsförälskelse i honom och han sa att det var lika bra att det inte blev något, han var inte snäll mot tjejer på den tiden och han var mycket mer tacksam att jag var hans vän nu än någonsin. Jag håller med. Trots att vi nästan aldrig ses, så har vi byggt upp en fin vänskap och jag vet att jag alltid kommer ha en vän i honom. En riktigt god vän...i Björn...:-)

torsdag 18 november 2010

Dag 1. Presentera mig själv.

Som jag skrev i föregående inlägg, så ska jag följa en lista i 30 dagar. Punkt 1 på listan är att presentera mig själv.

Cecilia, Jeanette Winge och jag är 32 år gammal. Jag har två systrar - en tvillingsyster som heter Camilla och en storasyster som heter Jenny. Jag bor i ett bostadsrättsradhus i Gerrebacka, Hisings Kärra tillsammans med min man Anders, 32 år och våra två barn, Hannah och Elias, 5 respektive snart 3 år gamla.

Jag är just nu inne på sluttampen av en nästan 2 år lång utbildning till Läkarsekreterare/Vårdadministratör. I mitten av december är jag färdig och direkt efter nyår börjar jag jobba på Barnkliniken, Drottning Silvias barn.- och ungdomssjukhus. Jag ser fram emot detta något oerhört, att få upp ekonomin, att få ett nytt arbete, nya arbetskamrater, nya erfarenheter, nya kunskaper och en elcykel! Japp, ska förhoppningsvis få råd att köpa en elcykel så jag kan cykla till jobbet.

Jag finner stort nöje i att laga mat, att umgås med vänner och familj, drömma om att bo i en villa på landet, med kattlucka och hundgård och med hästarna betandes i hagarna utanför....

Är beroende av Nygårda julmust light, kaffe med mjölk (50/50) samt pussar och kramar på och från min familj!

Jag bloggar om det mesta som faller mig in, men med stort fokus på familjelivet och livet som småbarnsmamma. Jag fotograferar mer än gärna, ibland får jag till det riktigt bra. Drömmen är att kunna tjäna lite extra pengar på fotograferingen, men än så länge är det bara på hobbynivå och jag övar på mina barn, min familj, vänner och vänners barn! :-)

Jag som älskar listor...

Jag följer även en annan tjejs blogg (haha, det vet hon nog inte ens om, inser jag nu!!) Hon har nappat på en lista och jag vill också vara med...:-)

Alltså, skall man göra en per dag.


Die liste:

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick

Dag 1 - inlägget kommer senare idag...håll till godo med några bilder på Elias så länge, han älskar att spika i häftstiften och göra figurer! (Men han gillar INTE att mamma hämtar kameran mitt i allt spännande....)



onsdag 17 november 2010

Topp tio i missbruk

En blogg jag läser slaviskt, minst två gånger per dag, är "Fyra nyanser av rosa". Idag har hon skrivit en tio i topp i missbruk och på första plats ligger en TUMSTOCK! Roligt värre, så jag blev inspirerad och tänkte köra en jag också!

1. Frödinge kladdkaka och Frödinge kladdpepparkaka. Gudomligt goda och svåra att motstå. Nu har jag dock fått sluta köpa hem dem i veckorna, för det är så innerligt lätt att öppna frysen och sno till sig en bit...

2. Vår oljelampa med en igelkott på som vi fick i bröllopspresent av våra grannar. Den är så himla söt och skänker ett mysigt ljus över hela köksbordet. Jag tänder den så fort jag kommer hem och släcker den inte förrän vi ska gå och lägga oss...

3. Min digitala systemkamera, Canon Eos 350D, med Canons fasta 50 mm 1:1.8. Överklassar alla kameror jag någonsin ägt. Men börjar bli lite sliten och jag önskar mig en ny...

4. Nässpray. Har gått från Nezeril till Otrivin och trivs med det. Svårt att somna utan.

5.  Kaffe. Det trodde jag väl aldrig när jag började skolan för 1½ år sedan, att jag skulle börja dricka kaffe. Och tycka om det. Rent av ÄLSKA en mugg med kaffe latte?! Jag dricker dock aldrig kaffe till frukost, och aldrig utan minst 30% mjölk, beroende på styrka.

6. Hemnet. Åh. Alla dessa vackra hus. Gamla hus. Slitna hus. Fula hus. DYRA hus. Drömhus.

7. Städmani i köket. Jag vill ha det FINT i köket. Har jättesvårt att gå och lägga mig utan att ha ordning i köket. För hur roligt är det att vakna, gå ner och ställa sig och göra iordning köket från gårdagens middag?

8. Apolivas dag- och nattkräm. Parfymfri till natten, med parfym till dagen. Doftar gudomligt.

9. Min Hugo Boss-parfym jag fick av min tvillingsyster i födelsedagspresent. Please, may it never end.

10. Lambi pappersnäsdukar. Går aldrig utanför dörren utan ett paket. Säg på dalmål: "Cecilia, gå och snyt dig!", så förstår ni varför....

BUBBLARE! Nygårda Julmust Light....oh my...

Sneakpeak

När jag var på Gekås i höstas köpte jag en pepparkaksdräkt till Elias. Hannahs köpte jag igår, på Lindex. Hur söta som helst och de ville ju självklart prova dem när vi kom hem. Här får ni en liten smygvisning av hur de kommer se ut på Lucia....

tisdag 16 november 2010

Bra Elmer!

För några veckor sedan, när lille Milton var nyfödd, hade vi Elmer och Melvin på besök några timmar. Elmer och Elias hittade Elias plastgrönsaker och roade sig väldigt länge med detta. Lyckades filma en kort konversation dem emellan....

Höjden av byråkrati

Vad är det som händer, när en förståndshandikappad flicka, som fyllt 20 (alltså myndigförklarad åldersmässigt), men pga sina funktionsnedsättningar inte klarar sig själv, blir utvisad till Tyskland, när samtidigt mamman och systern får (tillfälligt) uppehållstillstånd i Sverige?

Vad är det som händer, när man inte längre ser till varje enskilt fall, utan bara dömer efter riktlinjer, alltså riktlinjer som skapats av helt friska människor - för helt friska människor. Alla de personer som söker uppehållstillsånd i Sverige är INTE friska. Som den här artikeln i Aftonbladet beskriver, så har byråkratin tagit överhanden och Migrationsverket gömmer sig bakom sina lagar och regler utan någon som helst verklighetsförankring. Vem i hela friden skall ta hand om Sarah?

måndag 15 november 2010

Fars dag

I morse var det Hannah som vaknade först, vid halv sju ropade hon på mig inifrån sitt rum. Vi gick ner och läste i leksakskatalogerna, drack te och youghurt och väntade på att lillebror skulle vakna. Vi väntade och väntade, men först vid 07:20 vaknade han - så typiskt när Hannah vaknar tidigt!

Anders var med barnen på Toys'r'us igår, Hannah hade sparat sin veckopeng några veckor och hade igår 140 kronor, som hon ville köpa något för, så de åkte iväg i går eftermiddag. Vi bestämde att Anders skulle bidra med lika mycket som Hannah, så hon fick två figurer från Toy story hem! Det var Woody och Moose-eye - tror jag de heter iallafall. Fina och roliga! Hannah ville genast byta om, så hon blev cowboy. Hon har ingen dålig fantasi den ungen!!

Iallafall, i morse fick hon mig att fixa till en guldstjärna i papp till henne, för det hade minsann sheriff Woody! Sedan gjorde de varsitt kort till pappa, vi gemade fast en biobiljett på Hannahs kort och sedan tågade vi in och sjöng så fint (Hannah var nog den som sjöng mest, även om Elias var lagom kaxig innan!). Vi åt sedan riktigt god frukost tillsammans i köket, där jag dukat upp till räk- och äggsmörgås! Mums...:-)

Vid 13-tiden var det firande hemma hos mamma och pappa med gräddtårta - det var också mums! Och fullt hus, verkligen. Jenny, Pentti, Julia, Jacob, Melvin, Camilla, Daniel, Linus, Frida, Oliver, Hannah, Elias, jag och Anders samt mamma och pappa! Jenny och barnen följde sedan hem på riktig ordentlig söndagsmiddag - sjömansbiff! Det var första gången jag provade att göra det och det blev riktigt lyckat! Jenny somnade sedan i soffan, medans barnen lekte en stund.

Ikväll har vi tagit det så lugnt som möjligt. Elias och jag har spelat Lille Storms godnattspel, Hannah har tittat lite på TV och gjort lite annat, medans jag och Anders gemensamt försökt plocka iordning inför veckan.

Idag kommer min klasskamrat Åsa och vi ska dra igång examensarbetet - det ska bli skönt att komma igång!

Woody, Moose-eye och Hannah!

Ge mig en kram, pappa!

Räksmörgås

Daniel. Milla, Pentti & Julia

Pentti & Julia

Världens bästa pappa!

Hannah & Julia lägger mitt absoluta favoritpussel i alla kategorier - På landet!

Barnen tog en svängom till mormor och morfars vinylskivor...


My dear sweet Jenny.


BUS!!


lördag 13 november 2010

Konversation

Igår satt jag och lyssnade på barnens konversation när de satt och byggde LEGO-flygplan;


- Vad gjorde du nu, Elias?
- Va?
- Varför behandlar du mig på det här viset, så jag får göra allt med flygplanet?
- Va?
- Du är inte särskilt schysst mot mig.
- Va?

fredag 12 november 2010

Överraskning!

Överraskningen till våra barn bestod av en bussresa till Kärra centrum - jippie! Sedan gick vi till simhallen -  J I P P I E!! Hannah blev fullkomligt lyrisk över att få LEKA i vattnet, medans Elias, som i vanliga fall är Tarzan, Superman och Klas Klättermus i ett, satt stilla och lugnt vid bassängkanten första kvarten iallafall, innan han vågade sig ner i vattnet. Han doppade inte huvudet en enda gång, han gick med sina armpuffar tills vattnet gick upp till bröstet ungefär, sedan gick han tillbaka. Hela tiden hade han en liten båt i handen.

Hannah däremot, var överallt!! Under, över, uppe på golvet, upp och ner i den lilla rutschkanan. Sedan gick jag och Hannah ut till stora bassängen och simmade lite, Hannah åkte även stora vattenrutschkanan flera gånger. Hon hade sitt cyklop på sig och var så himla söt och såg så himla rolig ut! Hon vågade faktiskt även hoppa från startpallen på det djupa två gånger, sedan gick vi tillbaka till barnbassängen. Anders drog några längder i stora bassängen medans jag var i med barnen i barnbassängen, sedan gick vi upp, gjorde oss iordning, åt varsin clementin ute i receptionen innan vi gick och köpte pizza för att ha riktigt fredagsmys hemma.

Barnen somnade innan halv åtta idag, båda var lika trötta. Härligt!!! Imorgon är det simskola för Hannah, så det blir väldigt mycket simhall för hennes del, men det gör henne ingenting. På söndag är det fars dag och vi firar Anders på förmiddagen, sedan åker vi hem till min pappa på eftermiddagen, som har lovat att bjuda på gräddtårta. :-)

Fredag!

Idag är det ekonomitenta, jag känner mig jätteförberedd - not. Men nåja, det kommer nog bli godkänt iallafall och större ambitioner har jag inte just IDAG. Men jag tackar ju inte nej till ett VG...;-)

Efter tentan ska min älskade tvillingsyster komma hem till mig, lämna tillbaka min hett efterlängtade kamera (och externa blixt!!) som de haft med sig i Peking, vi ska äta lunch ihop och prata ikapp oss lite. Längtar!

Fredag eftermiddag bär med sig överraskning för barnens del, om ni kommer tillbaka ikväll får ni veta vad vi ska hitta på......

torsdag 11 november 2010

Två på raken

Igår kom Linda och barnen efter förskolan, vi käkade middag och barnen lekte. Jag och Linda satt och pratade i soffan medans småkillarna höll sig till oss och TV'n. Vi läste lite böcker och drack kaffe, hade det jättemysigt! Milton fick finplatsen i Zit-Zac'en, liggandes på Barbapapa-filten han fått av oss. Tog några bilder på lillen som jag tycker blev hur mysiga som helst!





Idag är det skola hela dagen. Jag och de två andra musketörerna (Maria & Åsa) ska käka sushi idag, mums filibabba! Imorgon är det tenta igen, denna gång ekonomi. Sen är det fyra veckors hårt arbete med examensarbetet tillsammans med Åsa, sen är jag FÄRDIG VÅRDADMINISTRATÖR!!!

Ha en underbar dag!

tisdag 9 november 2010

Hej Milton!

Idag kändes det som en perfekt dag att äntligen få träffa Milton, den färskaste medlemmen i familjen Indevall. Vi fick med oss Melvin hem på middag, sedan packade vi in oss i bilen och åkte de korta biten upp till deras hus och när de öppnade dörren hördes ett ljuvligt skrik från en söt liten kille!! Hjälp, mitt hjärta bultade så hårt när jag fick hålla honom i famnen. Vilken liten superhjälte!! Så fin, så mycket hår, så liten och alldeles - alldeles underbar!

Vi fikade, pratade och barnen lekte en timme ungefär innan vi åkte hem igen. Elias fick värsta psykbrytet över att behöva åka hem "Neeeej, inte åka hem, inte idaaaag....åka hem en annan dag!!". Hjälp, vilket skrik han fick till!
Men kvällen avslutades med pussar och kramar iallafall, och båda barnen somnade snabbt i sina sängar. Jag har suttit och pluggat inför tentan i morgon, bäljat i mig tre glas Nygårda julmust light och tagit ett snack med Lisa, som ska flytta härifrån med sin underbara familj. De kommer bara flytta några hundra meter, men ändååååå....:-)

Just det ja. Det är ju tenta i morgon. SOVA!!


Sicken liten goding!!

Hannah fick också hålla! Storebrorsorna ville såklart vara med...

Hej, vem är du?!
Elias var så försiktig och snäll.
Har svårt att se tillbaka, att Hannah var yngre än vad Elias är nu, när Elias kom. :-)


Höst- och kalasbilder

I förra veckan tog Anders ut barnen i "trädgården" och krattade löv. Han är så söt min man, som tänker på hur mycket jag uppskattar foto-minnen, så han tog en bild på barnen ute vid skottkärran! Sedan var det dags för pärlhalsband, det ville absolut Elias göra och Hannah var inte sen att hänga på. Härligt när barnen leker/umgås så bra tillsammans!

I söndags var det dags att åka till Strömstad och hälsa på familjen Winge-Kläth, eftersom Rasmus fyller 2 år nu i veckan. Vi hade med oss ett relativt stort paket inslaget i Blixten McQueen-papper och i paketet låg en doktorsväska! Elias har pratat om det där paketet en hel del de senaste dagarna och han vill också ha Blixten-paket. Lugn, bara lugn....jul och födelsedag hägrar runt hörnet!

Uppe i Strömstad väntade Anders familj, alltså Kerstin, Björn, Rasmus, Christer & Berit samt gammelmormor, morbror H-C och moster Eva, som hade tagit sig från Oslo för att fira 2-åringen och kanske lite för att träffa oss andra också! :-)

Hannah hade dock frusit lite i bilen och somnat en stund och blev tröttade och tröttare, med mycket glansiga ögon och tempen visade först 37.7, 38 och sist 38.3, vilket botades med Alvedon. Hon var ganska pigg ändå och på kvällen var hon som vanligt igen. Vi blev bjudna på bakeoff-bröd med diverse smaskiga pålägg innan vi åkte hem. Det är alltid lika mysigt och roligt att träffa allihop, speciellt Kerstin, Björn och Rasmus, eftersom vi träffas så sällan och bor så långt ifrån varandra att träffar måste planeras ganska långt i förväg!

Igår var Anders hemma med Hannah, eftersom barnen måste ha en feberfri dag innan de går tillbaka till förskolan. Detta bekymrade inte Hannah ett skvatt, utan hon var nog mest glad att få ha pappa för sig själv. De hade spelat spel och myst hela dagen. Jag var hemma hos Åsa och pluggade, ett snabbesök på Sahlgrenska och sedan handla lite mat och hämta Elias tidigare från förskolan och sedan upp till Åsa igen för att plugga inför psykologitentan på onsdag. Känns fruktansvärt flummigt och svårt att greppa, men jag är ledig nu på förmiddagen och har för avsikt att läsa igenom kompendiet två gånger till idag, innan jag ger upp!

Det SNÖAR här i Göteborg, vilket fick mig att få en sorts stress-känsla i kroppen, varför vet jag inte riktigt. Den är inte riktigt välkommen ännu, den här vintern. Speciellt inte med tanke på att jag ska ut i kollektivtrafiken senare idag, och vi vet ju hur Göteborgstrafikanterna hanterar första snön!!! Men barnen var förstås överlyckliga, de gjorde varsin snöboll innan de gick till förskolan med Anders. Elias blev förtvivlad över hur kall han blev om händerna efteråt, men nöjde sig med att få låna pappas handskar hela vägen bort till bilen, det såg ganska roligt ut när han gick iväg....


Krattar löv tillsammans


Pärlhalsband fixas!


Hannah och Elias hjälper Rasmus att öppna paketen...


Gammelmormor Kirsten och moster Eva!


Väldigt spännande detta...


Hans-Christian var också med!


"Låna den, Masmus"?
- NÄ!!


Elias är med lite överallt, här tar han över rollen som födelsedagsbarn....


Jasså, du säger det....


Födelsedagsbarnet med flygplanet han fick av H-C.


En febrig Hannah myser hos pappa


Knäckebröd åts till förbannelse. Även smulorna var en förbannelse! :-)


Jag ser det snöar!