Det var inte jag...

Ikväll hade båda barnen jättesvårt att somna. Jag var nere i köket en stund och pratade med Jenny i telefon och då hörde jag Anders bli riktigt upprörd på övervåningen och efter en stund förstod jag att Hannah hade ritat på sig själv med tuschpenna. Jag smög upp för trappen men hon fick syn på mig och när jag såg vad hon hade skrivit samtidigt som hon sa "Det var inte jag, det var Elias!!" började jag skratta högt och hjärtligt. Anders blev inte glad på mig....

Men kan man verkligen låta bli, när man ser att hon skrivit "HANNAH 5 ÅR" på magen och ritat en blomma på handen?

Jojomensan, det var ju lillebror som ritat...;-)