Vilken skillnad en timme kan göra

Hämtade barnen tidigare från förskolan. När jag hämtade Elias verkade han ganska trött, men vid gott mod. När vi hämtade Hannah fick jag höra att hon varit trött på eftermiddagen och hon kom gåendes med benen efter sig med rödmosiga kinder från sagorummet. Men sparka sparkcykel, det orkade hon göra, det frågade jag henne. Vi kom hem och både Emma och Julia var ute på gatan så de lekte en stund innan jag bad Hannah komma in i trädgården och hålla Elias sällskap medans jag värmde köttfärsås och spagetti. De lekte så bra och hade riktigt roligt tillsammans.

Eftersom jag bara värmde maten som vi gjort iordning i helgen så åt vi en timme tidigare än vanligt och det gjorde verkligen susen på både humör och matlust. De satt bredvid varandra på kortsidan och Elias busade som vanligt och frågade vad allt på tallriken var för något. Hannah hade riktigt roligt åt sin lillebror och fick värsta skratt-sjukan, hennes glädje var så hjärtlig att jag blev tvungen att stämma in i skrattet och det gjorde ju att Elias fick vatten på sin kvarn och fortsatte spexa. De fick glass till efterrätt eftersom de båda skrapat rent på sina tallrikar.

Strax efter att vi ätit färdigt kom Anders hem som hade haft en lång dag på jobbet. Hannah sprang ut och lekte med de andra tjejerna igen medans Elias och jag gick ut i garaget och hämtade lite grejer för att kunna rensa i häcken, där det växer kvickrot. Han var så himla härlig och på ett så gott humör och ville gärna hjälpa till att gräva. På slutet kom Anders ut och spelade boll med barnen. När det var dags att gå in övertalade Hannah mig att spela spel och vi pratade lite om dagen som varit. Jag frågade henne vad som varit jobbigast idag och vad som varit roligast. Hon kunde inte komma på något som varit jobbigt eller tråkigt, men det roligaste var att skratta vid maten och att gunga Elias. Jag berättade att det jobbigaste idag var att åka till skolan och prata om mitt arbete som jag gjort, eftersom jag hade så ont i halsen och bara hostade. Det roligaste var att vi fick så mysigt vid matbordet och att det sista hon sa till mig innan hon gick till förskolan i morse var att hon älskade mig. Vi fick ett väldigt fint avslut på dagen med den lilla konversationen och det kändes riktigt värdefullt.