Bindande kontrakt...

Hannah strular alltid med maten. Det är alltid något som inte är bra. Hon sitter oftast bara och stojar, leker och busar. Jag blir SÅ stressad av detta och mår ibland riktigt dåligt av att bli så arg som jag blir på henne.

Igår åt vi potatis- och purjolökssoppa med ostsmörgås. Hon åt inte upp sin LILLA portion, utan åt bara smörgås. Jag sa till henne att hon måste äta upp, annars kommer hon bli hungrig på kvällen när hon ska sova och det är inte roligt att gå och lägga sig hungrig.

Men hon ville bestämt inte ha mer mat, så hon fick gå från bordet.

På kvällen ville hon ha smörgås, klockan var 20. Jag sa NEJ. Om hon hade ätit upp sin portion utan problem hade jag inte haft några bekymmer med att ge henne kvällsmacka, för då har hon ju iallafall ätit?

Det blev lite bråk och till slut var jag gråtfärdig och bad Anders gå ner och fixa ett glas yoghurt till henne iallafall. Mitt hjärta värker ju om hon verkligen ÄR hungrig vid läggdags, man vet ju aldrig riktigt säkert.

Iallafall, Anders var pedagogisk och hade stort tålamod med både mig, Hannah och Elias igår, vilket jag är väldigt glad för idag.

När Anders hade läst saga och borstat tänderna på henne kommer han ut med en lapp till mig. Ett bindande kontrakt! Signerat också, för den delen...