Jag och Hannah har haft en helveteseftermiddag. Hon BARA bråkar. Skriker. Puttar. Slåss. Kastar saker. Slår i dörrar. Och jag står bara helt handfallen.
Anders ringde vid 16:10 och sa att han var på väg hem och det var som en skänk från ovan. När han sen kommer hem säger han att han vill ut och springa, så jag ber honom göra det innan maten. Han ber mig vänta med att äta, så vi kan äta tillsammans. Okej, tänkte jag...men jag VISSTE att jag behövde mat, annars skulle jag inte orka ta hand om barnen själv igen. Jag kände mig verkligen trött, sur och tvär.
Jag tänkte till och med att Hannah skulle få vara där uppe själv en stund så jag fick andas.
Så ringde det på dörren. Hannah rusar ner och öppnar och den första jag ser är Jenny. Jag tänkte snabbt att hon hade kommit förbi för att hämta sina vantar som hon glömde i lördags, men hennes leende ser alldeles för busigt ut. Sen dras dörren upp och så ser jag Camillas kalufs hoppa fram. Sen kommer Julia och Jacob. Jag fattar ingenting. Sen höjer Camilla upp armarna och visar två fulla kassar med mat!
Dom ska bjuda på middag!!
Jisses, vad jag blev lycklig. Mina underbara systrar. Tårarna forsade nerför kinderna och mina systrar kramade om mig hårt och länge.
Jag älskar överraskningar! Och fisksoppa med musslor! Och thaisoppa med kräftstjärtar...
Men mest av allt älskar jag mina systrar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar