Ulf Lundell, 7/8 i Trädgårdsföreningen

Åh hjälp, vad denna man kan göra mig lycklig!! Bara genom att sjunga!!
Susanne och jag startade eftermiddagen med middag på Lilla London, sen promenerade vi runt kring Kungsportsplatsen och letade efter en picknick-filt, men fick gå tomhänta in i Trädgårdsföreningen. Vi hittade en stor stubbe att sitta/stå på, snett bakom ljud-killarna, så vi stod bra och det var lagom volym - me like.
Han öppnade upp med "Omaha" från senaste albumet vilken var en riktig höjdarlåt. Sen var det några som jag inte kände igen, men vissa ljusglimtar var "Rött", "67", en magisk "Danielas hus" och så mina storfavoriter "Chans" och "Förlorad värld".
Han gjorde nästan sist en helt sagolik "Öppna landskap" och sista låten var "Gå ut och var glad" från Omaha-albumet.
En heeeelt enastående spelning, han är verkligen helt otrolig!! I två timmar utan paus stod han på scenen och gav ALLT! Undrar om jag hörde rätt när jag tyckte han sa att han köpt en ny bil - med glastak?!

Jag sa till Susanne innan han började att jag skulle få gåshud och börja lipa när han kom upp på scen, men riktigt så blev det inte.
Gåshud, med stort G, blev det, men tårarna uteblev. De kom däremot när han spelade "Förlorad värld". Den låten är en av mina absoluta favoriter genom tiderna!
Jag saknade "Hon gör mig galen", "Gå upp på klippan" och "Evangeline" men vad gör man när man har flera hundra bra låtar att välja mellan, självklart tar han de flesta från senaste albumet och sedan vissa gamla godingar...

Den här konserten kommer jag leva på länge! Var som i ett lyckorus när vi smög ut genom Trädgårdsföreningens grindar med Uffe i bakgrunden sjungandes "Gå ut och var glad...gå ut och var glad, din jävel...!"

Susanne vill helst inte vara med på bild, men hon är ju så fiiin..

Öppnade upp med en toast Skagen...

Sen var det pocherad lax - gudomlig!

Klockan är 18:30 och det är 1½ timma kvar till spelningen...
(Precis efter här får jag och Susanne ett skrattanfall utan dess like,

just nu minns jag bara inte vad vi skrattade åt...)

Min kära Susanne och jag...
(Susanne bor vid stallet jag var i som barn och vi har känt varandra sedan jag var sex år och hon busade till det och satte en plastpåse runt mitt gipsade ben och dansade i poolen...)

"Jag posar nu då..."

Min husgud...

"67, 67, var har du tagit vääääägen nu?"