Ett organiserat kaos: Dag 7, Beitostölen 30/7

Igår kväll fick jag väldigt ont i min höft, jag fick låna Kerstins elektriska värmekudde, men jag kände mig inte riktigt OK ändå. När Anders kom tillbaka från sin mormors stuga sa jag att jag ville gå och lägga mig, för jag tänkte det skulle bli bättre. Jag lade mig - och kunde sedan inte röra mig. Jag vågade inte ropa, eftersom barnen låg och sov. Som tur var hade jag telefonen med mig för att sätta timer på den elektriska värmekudden, så jag kunde skicka ett SMS ut till Anders.
"Jag kan inte röra mig. Kom in!"

Anders fick hjälpa mig upp ur sängen och ut i vardagsrummet. Grät av smärta! Jag kunde verkligen inte röra mig. Kunde inte sitta, gå, ligga eller stå. Till slut övertalade Anders mig att ringa till jourläkaren, för jag är inte den som gråter av smärta så lätt. Läkaren kunde naturligtvis inte göra något över telefon och inte heller rekommenderade hon mig att komma in så sent på kvällen, utan efter lite tips och råd gav hon mig tillåtelse att prova en tablett som Kerstin hade med sig. Jag tog den och Kerstin sa att jag kunde bli lite snurrig och trött av den, så jag tog den och lade mig på soffan en stund där jag höll på att somna.

Eftersom soffan är Berits sängplats fick jag resa mig och gå och lägga mig. Väl i sängen fick jag ont igen, men höll ut och inväntade tablettens verkan.Nu i morse åkte jag och Anders in till Heggenes igen för att besöka läkarcentralen. Jag fick träffa samma läkare som Hannah träffade för några dagar sen och han kunde inte göra mycket annat än att ge mig Ipren/Panodil och rekommenderade mig att vila tills inflammationen gått över och sen försiktigt börja träna upp musklerna i höften. På slutet av besöket började jag känna mig kallsvettig och illamående, jag trodde först att det var för att han tryckt på så många ömma punkter på kort tid, men sen insåg jag att det var den starka tabletten jag fick av Kerstin igår som var inne på sluttampen. När vi kom utanför dörren till läkaren fräste jag till Anders "Jag måste kräkas, var fan är toaletten?!". Han ledde mig ut till väntrummet där jag smet in och stängde dörrarna (tack och lov var toaletten innanför ett litet tvättahänderna-rum) och kräktes. USCH vad dåligt jag mådde på vägen hem! När vi väl kom hem lade jag mig i sängen och sov en stund.

Vi bestämde sedan att vi skulle göra en utflykt till Fagernes pga det taskiga vädret, men innan dess hann vi med lite fotografering av alla generationer som var med i Beitostölen. Hannah fick åka med Berit in till Fagernes, eftersom vi ville att Elias skulle sova ordentlig middag innan vi begav oss. Väl där så fikade vi och sen gick vi in till en leksaksaffär där Hannah fick ett par Spidermanglasögon och Elias fick en helikopter som han lekte mycket med på vägen hem. Thomas och Christina åkte hem till Oslo idag, för Thomas ska börja jobba igen på måndag.

Har pratat med faster Eva och vi har nu bestämt att åka och hälsa på i Dalarna/Porkanäset "på vägen hem". Det är 55 mil så det blir en liten omväg, men vi har inte varit där sedan Hannah var fem veckor och jag vill så gärna dit! I eftermiddag har jag och Elias varit och tvättat på campingen igen och lekt på lekplatsen där och även handlat lite inför middagen. När vi kom hem stod Anders och Kerstin och förberedde maten, det blev korv med stuvade makaroner och sedan våfflor med sylt och glass till efterrätt. Barnen har somnat nu och i morgon ska vi åka och bada i hotellets simhall, hoppas Hannah kommer tycka om det.