Han är så social, självsäker och nyfiken, han kommer inte ha några som helst problem att rota sig där. Pedagogerna verkar vara jättegoa och engagerade och ser varje barn.
Vi började med samling och Elias var SÅ DÄR intresserad, men han höll sig i närheten iallafall. Under en sång ställde han sig på mattan i mitten, tittade på några av oss och sen lade han sig mitt bland alla barnen och bara slappade. En halv minut. :-)
Efteråt var det "fri lek", så jag satt med kartongen med alla bilderna som ska klistras fast och efter en stund sa en av pedagogerna "Nu gick Elias ut med de andra, så du vet". Jag blev mallig, mest för att det kändes bra att han är så säker på omgivningen och på sig själv att han bara hänger med. Sen vet jag att det kommer bakslag, säkert den dagen det är dags att verkligen LÄMNA. Då kanske han verkligen förstår att det inte BARA är lek!
Jag smög fram till fönstret några gånger för att titta efter honom och där stod han. Mitt i sandlådan. Med en spade i handen och kepsen bak-och fram. Mitt hjärta, vad jag blev varm i kroppen av stolthet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar