Mitt ljus i mörkret

Tack, vad ni är söta! Ni må tro era kommentarer har värmt idag, när jag känt mig lite nere, både av besöksstatistik och av lite tråkigheter på jobbet. Jag är jätteglad att ni uppskattar vad jag skriver, vad jag fotograferar och vad jag vill ventilera. För att visa er min uppskattning tillägnar jag detta inlägg och dess bilder till alla er som läser det här. Ni är mitt ljus i mörkret. Fina ni.

Hannah gav mig idén efter att ha plockat en massa snäck- och musselskal från stranden...

Hon sa att jag skulle göra något fint i uterummet med allt det där...

Påskäggen fick bli fiskmåsägg...;-)

Mitt ljus i mörkret. Det är ni det.

Kraaaa-aaaam!

Äpplepaj

I eftermiddags pratade jag med min storasyster i telefon och hon berättade att hon varit så duktig och tvättat alla sina fönster. Jag kunde ju inte vara sämre, så jag tvättade våra också. Jag kan säga så här, att fönstren på övervåningen har inte sett en trasa sedan innan jul. Förra året alltså...

Men mitt i allt putsande så ringde min granne på dörren och där stod hon med en nybakad äpplepaj! Var inte det hur gulligt som helst?! Jag blev jätteglad, men Anders blev nog gladast av oss allihop, för då slapp han göra äpplepaj idag....

Utöver fönsterputsande så fick jag upp nya gardiner i vardagsrummet som jag köpte på Gekås igår. Vit gardikappa, det blev jättefint! Elias blev kortklippt idag också, jag tröttnade på hans trassel där bak och sa till honom att sätta sig på bordet och vips så var lockarna borta, och Elias blev med ens en stor kille! :-)

Min storasyster och hennes barn samt systerdotterns bästis kom och fikade med oss efter middagen. Jag satte igång infravärmen och jag kände när jag satt där ute att jag mådde SÅ bra. Både av att sitta i uterummet och av att träffa delar av min familj. Jag har saknat dem! De stora barnen nattade våra små, Jacob läste bok för Elias medans Alva och Julia räknade lite matte med Hannah. Sötnosarna. Tjejerna bad om att få vara barnvakt någon gång, och det kan nog ordnas....;-)

Äpplemos

I fredags kväll kom min granne över med en hel kasse röda äpplen och i morse när jag fått sovmorgon var jag redo att ta itu med dessa läckerheter. Det blev ett äpplemos som heter duga. Tre tsk strösocker var det enda som behövdes, äpplena var så söta i sig. Barnen hjälpte så klart till!

De äpplen som blev över fick bli dekoration i utreummet. Gissar dock på att de inte blir kvar där ute så länge, för åååh vad goda de var. Och Hannah nämnde i förbifarten att hon var sugen på äpplepaj....

Den här skönheten har jag ärvt efter min morfar. Superbra urkärnare! :-)

Potatisskalaren är från mitt föräldrahem, den snodde jag med mig när jag flyttade hemifrån. Superbra!

Varför gör du så, mamma? frågade mina barn...
För jag tycker det är kul...;-)

Det ser ut som en tupp, hahahahaha!
Elias har humor han...

3 tsk strösocker is all that is.

Älskar höstfärgerna...

Ljusstaken är svarvad av Anders morfar...

Mums till filmjölken!!

Fredagsmys

Varje fredag turas vi om att fixa fredagsfrukost på jobbet. Idag var det vi sekreterare som hade ansvaret för frukosten och eftersom jag älskar gosefrukost vill jag ju gärna fixa till det med något extra. Så det blev att jag tog med mig min massagedyna från OBH Nordica som jag erhållit genom en "Buzzador"-kampanj. Det var många som stod i kö för att prova, men det var bara vår vårdenhetsöverläkare som fastnade på bild. Han gillade den starkt, men saknade att få massage uppe i nacken. Jag tipsade om att man kunde skjuta fram rumpan lite för att få nacken lite längre ner, men han bara skrattade och sa att han var något längre än mig. Min nacke är hans ländrygg, ungefär...

Ja, så kan man också uttrycka det. Han är jättelång och jag är jättekort. :-)

Resten av dagen var det en strid ström av testare som satt i massagestolen och de flesta uppskattade den mycket. Tre stycken ville köpa en likadan...:-)

Ikväll har vi myst med barnen, det blev fredagsmys med hemmalagad pizza (som ni ser i inlägget nedan) och efteråt fick barnen popcorn. Tror dock inte Elias fick så många innan han slocknade i soffan. Jag och Anders lyxade till det med Frödinge klasskaka, vaniljglass och blåblärssorbet!

Imorgon bär det av till Gekås med svärmor och våra tvillingsystrar. Mamma följer också med! :-)

Trevlig fredagskväll!

Höstfärger

Kunde inte motstå en så vacker ljung i kruka igår när jag gick förbi Cajsas blomster i Kärra centrum igår. Älskar de gula, lila och orange tonerna som finns överallt nu. Älskar att tända min lykta på utsidan, sopa rent framför dörren och välkomna mina gäster vid en färgsprakande entré!

Och så längtar jag tills vi kan köpa ny soffa. Det är inget praktiskt fel på den grupp i skinn vi har nu, men fatta vad fint det kommer bli den dagen den här skönheten flyttar in....

Bilder är lånade från Trademax och Trendenser.

Smartphoto Fotoställ

Ni som läser bloggen regelbundet har nog fattat att jag älskar att fotografera. När jag var liten var det en dröm den dagen jag fick min första egna kamera. Den var grön. Första bilden jag tog var på pappa nere på Fraktarna när han hämtade en av sina lastbilar. Den andra bilden var på pappa när han grävde ett stort dike runt vårt hus, eftersom huset drabbats av fuktskador. Det var pappa som fick in mig i fotografiernas värld. Något av det bästa jag visste (och vet fortfarande) var att att hjälpa pappa att klistra in bilderna som han skickat in till Extra Film för framkallning i fotoalbumen. Men jag fick aldrig skriva "Saalbach -84" eller "Kirchtag i Villach -86". Inte ens "Cecilia förlänger benet" fick jag skriva. Det skulle pappa skriva, medans jag tyckte att han var löjlig, "vaddå skriver inte jag fint?".

Nu förstår jag hans frustration när jag skrev fel och skrev med snirklig stil medans hans still var rak, stilig och tydlig. Min pappa personifierat alltså!

När jag blev äldre började jag laborera med mina fotoalbum. Jag klippte ur bilder i olika mönster, försökte göra snygga mosaikalbum där allt skulle flyta samman. Det blev en enda röra av det i slutändan, men då tyckte jag att det var mäkta kreativt. Nu är jag som pappa. Bilderna ska sitta rakt, i kronologisk ordning, utan massa snirkliga bokstäver.

Med Extra Film kom min första framkallning. Jag har fortfarande kvar de där små plastalbumen man alltid fick med gratis. Där i sitter det fortfarande bilder på Larsereds alla hästar, pappas lastbilar, några kompisar och en och annan hund/kanin/häst/fågel. Och en bild på min tandläkare...?!

Med åren utvecklades mitt fotointresse och när jag träffade Anders tyckte jag det kändes SÅ speciellt att åka förbi Extra Films fabrik i Tanumshede, där han bodde. Jag ville jobba där och bo med Anders i hans lilla etta. Men ingenting blir som man tror och mycket förändras.

Så även med Extra Film.

De heter Smartphoto (www.smartphoto.se) nu, visste ni det? Smartphoto är en butik på nätet där man kan beställa allt ifrån canvastavlor, till fotoböcker, vanliga fotokopior och mycket mer. Jag har beställt mycket från Extrafilm innan, men i dagarna fick jag hem min första beställning från Smartphoto. Inte blev jag mindre nöjd för det! Jag har fått möjligheten att testa ett "Fotoställ" med spiralrygg där jag fått välja ut 12 olika bilder som framkallats på högkvalitativt Supreme fotopapper. Först kändes inte alla bilder självklara, ni vet ju att jag tar en del bilder. Men jag ville föreviga några bilder från Romresan, några bilder på barnen och absolut kändes det viktigt att ha en bild på barnens gammelmormor. Jag tycker att jag lyckades bra med blandningen av bilder, jag kan ju byta bild från dag till dag, beroende på vad jag vill vila ögonen på.

Jag kan rekommendera er som vill göra en likadan att välja endast bilder i liggande format, eftersom bilder i stående format blir väldigt små. Storleken på bilderna är ungefär 17x13 cm, men tänk på att bilderna blir hålade längst upp eftersom de fästes i en spiralrygg.

Det är svårt att få rätt belysning på detta fotoställ, för belysning uppifrån bländar hela bilden. Vi har vårt fotoställ ståendes på byrån i sovrummet, men utan direkt belysning på själva stället.

Detta är en riktigt kul grej att ge bort, istället för t ex en fotokalender där man blir "tvungen" att ha en bild framme i en månad och sedan få lov att byta. Eller så får man njuta av bilden och trots att man egentligen inte vill måste man byta blad, eftersom månaden är slut...

En annan kul grej, som jag själv funderat på är hitta en favoritplats utomhus, kanske vid en sjö, på bryggan vid sommarstugan, ute i skogen eller på grillplatsen - och sedan ta en bild en gång i månaden för att sedan få en "kalender", fast utan datum!

Att binda sig en krans...

Igår var mina föräldrar uppe en sväng och hälsade på. Pappa har köpt en Iphone och ville ha hjälp med den. Jag fick med dem och Elias på en kort promenad bort till Skimmelvägen och till Ickas lilla gårdsbutik "Skimmelgården". Där utnyttjade jag mitt presentkort jag fick efter min homepartydag förra helgen. Vi pratade ikapp lite, men det känns verkligen som tiden aldrig räcker till att säga tillräckligt, så jag hoppas vi får tid till en promenad snart! Elias drog i mig, trots att vi mutade med godisklubba...så det blev en kort visit, men jag fick iallafall med mig lyktan i zink som jag suktat efter ett bra tag. Åh, den är ju SÅ fin!!

Hannah & Elias underhöll sig mycket väl i förmiddags, med läsning (titta i bilder) av Kalle Anka-pocket för Hannahs del och datorspel (Fem myror är fler än fyra elefanter) för Elias. Sedan började det spritta i benen på oss alla tre (Anders var och handlade) så vi tog oss iväg till återvinningen med två kassar, sedan ville barnen klippa lite buskar. När Anders kom hem så smög Elias med honom in, medans jag och Hannah gick iväg ut i skogen en stund.

Idag har jag fått MYCKET egentid, tack vare snälla barn och en man som ställer upp och ger mig den tiden jag behöver. Jag och Hannah gick som sagt iväg, hon ville egentligen cykla, men jag tyckte det var för blåsigt och för kallt. Vi tog hennes lilla korgväska och gick ut i skogen bakom vårt hus och plockade åt oss av vad naturen hade att erbjuda. Det blev kvistar, löv i alla dess härliga höstfärger, barrkvistar, mossa och ekollon.

Hannah ville inte hjälpa mig att fixa till kransen, "det kan du så bra själv, det vet jag mamma...", så jag tog ut vårt gamla campingbord från garaget och satte igång. I två timmar var jag där ute och fixade. Tack vare en varm dyna under rumpan, tjock tröja och vindjacka samt mysiga mössan hade jag en otroligt härlig eftermiddag ute i friska höstluften. Jag är jätteglad och jättestolt över min fina krans, som jag gjort från "scratch"!

Eftersom pappa Anders åker iväg på tjänsteresa mellan måndag-torsdag så har vi ikväll, de tre äldsta i familjen, myst med våfflor, hallon och glass, medans Elias som inte tycker om pannkakor och våfflor alls (knepig unge) fick kycklingklubbor!

Spännande pocketbok...

Mina barn har gröna fingrar även de...;-)

Finfina lyktan från Skimmelgården

Vi samlade på oss lite grann...

Detta kan man kalla en knappnål...;-)

Hittade dessa söta må hjärtan i mitt syskrin...

Kottar måste det finnas i en krans, tycker ni inte?

Våfflor med glass, hallon och chokladsås.

Lyktan i mörker...