Melvin fick inte den roliga fnisskvällen i Hannahs rum som han önskade, för Hannah behagade att somna i soffan en kort stund efter att de kom hem.
Elias har sovit i sitt eget rum större delen av natten och kanske höjer någon ett ögonbryn, men för oss är det ett stort framsteg efter många veckors strul på nätterna.
Anders är nu iväg och har lånat Indevalls bil med dragkrok för att köpa hem gipsskivor för att isolera väggarna. Jag försöker så gott det går att avstyra bråk mellan syskonen Winge, men Hannah är verkligen inte på sitt bästa humör och det hon säger och gör får mig att skratta uppgivet, och känna att ingenting jag säger eller gör spelar någon roll...
Är det fler med trotsiga 6-åringar där ute som kan tipsa om konflikthantering som funkar på både hennes och min nivå?
Och när vi ändå är igång, hur gör man när man kokar av ilska och frustration och en 3-åring med självcentreringsbild utan dess like skrattar mig rakt upp i ansiktet?
4 kommentarer:
Hannah vet ja sjuttan med alltså men prova att ignorera Elias betende för då kanske han blir spak och då blir det inget roligt av det hela, tror kanske han vill ha en reaktion från dig och gör det för det.
Kram Pia
Ps, skall bli roligt att se erat utemrum färdigt sedan. =)
Hej,
Har samma problem här hemma. När de två är tillsammans är det jämt tjafs.... Blir tokig! Vi måste "odla" en massa tålamod ; ) kram Matilda ( Victors mamma)
Tack Pia, men att ignorera honom när han är i full färd att förstöra något (eller sig själv) är inget alternativ. Sen är jag nog inte den som kan ignorera ett barn som sitter och häller ut mjölk på golvet på pin kiv...:-)
Matilda: KUL att du kommenterar och hälsar på inne hos mig!! Att odla tålamod....hm, det var alltså DET jag skulle sått istället för paprika och sallad...;-)
Hahahhahaaa Cissi, jag menade mest det om han bara skrattar dig rakt upp i ansiktet om du blir arg på han, säga till han så han slutar och om han då skrattar så ignonera men givetvis inte om han gör sattyg samtidigt.... =)
Pia
Skicka en kommentar