Nu har jag flera bästisar, många vänner och ett fåtal kompisar. En bästis är för mig någon som anförtror sig om det mesta, och någon som man själv anförtror sig åt om det mesta.
Jag har haft några riktigt bästa vänner under åren som gått, men den första riktiga, som jag behållit i många år är min kära vän Linda, som är en av de sex i tjejgänget som tog form under gymnasieåren. Vi träffades första året på gymnasiet, men lärde känna varandra ordentligt först när vi hamnade i samma klass andra året. Vi började skriva brev till varandra under lektionerna, vi höll ihop under rasterna, satte oss bredvid varandra i matsalen, valde varandra när det var gruppaktiviteter. En väldigt fin och djup vänskap växte sig fram. Till slut kände vi varandra utan och innan, visste allt om varandra och älskade varandra som bara bästa vänner kan göra. Hon höll mig i handen när jag hade som ondast under min benförlängning, jag torkade hennes tårar efter något av uppbrotten från de pojkvänner hon hade, hon skrattade åt mig när jag berättade om vita lögner jag sagt till andra, jag grät med henne när hon var orolig för sin familj hemma i Göteborg. Vi hade en egen låt.
Nordman - Ännu glöder solen.
Vår starka vänskap höll i sig i många år, även efter gymnasiet. Men som många andra sorters relationer, så ändrades även vår. Linda fick tvillingar i ung ålder (21 år) och sedan rullade det på. Hon har under åren gift sig med sin ungdomskärlek Fredrik och tillsammans har de SEX barn. Emma, Elin, Carl, Lina, Axel och Isak. Att vi sedan bor över 30 mil ifrån varandra, gör inte saken lättare. Vi har fortfarande god kontakt, men träffas inte alls ofta, vilket jag sörjer oerhört. Hon är den vän jag alltid kunnat vända mig till och när jag nu sitter här och tänker på henne tåras mina ögon och hjärtat blir för stort för att hållas i schack, slår hårdare och brister av kärlek. Jag måste ringa Linda. NU!
Det tjejgänget jag skrev om tidigare i mitt inlägg innehåller inte bara mig och Linda, utan även Sandra, Malin, Camilla och Ann-Louice. Alla dessa tjejer är oerhört viktiga pusselbitar i mitt liv.
Sandra är värdefull för mig tack vare sitt sprudlande humör, sin förmåga att kämpa i motvind, att inspirera mig och tack vare sina många initiativ till att träffas och hon är en viktig länk i vårt tjejgäng.
Malin är värdefull för mig tack vare sitt smittande skratt, hennes lugna humör och hennes kloka ord som ofta får mig till insikt.
Camilla är värdefull för mig tack vare att vi är i samma fas i livet, med jämnåriga barn, liknande familjesituation och samma slags humor. Det är henne jag oftast vänder mig till när jag behöver prata med någon som förstår.
Ann-Louice är värdefull för mig tack vare sitt oerhörda engagemang i sina vänner, sitt fantastiskt smittande humör, sin förmåga att alltid få mig på gott humör och hon är den enda som vet hur lätt jag har för att prutta när jag skrattar....
Detta är mina bästisar. All kärlek till Dingle-tjejerna ikväll, ni anar inte vad ni betyder för mig!!!
3 kommentarer:
Du är ju liksom den bästa som finns, jag njuter lika mycket varje gång jag läser NÅGOT du skrivit. Är så glad för att du gör det och för att du orkar. P & K // Millasmilla
Håller helt med vår syster, du är fantastiskt duktig på att skriva. Denna gång rann tårarna fritt över denna kärleksförklaring till dina vänner. Å det bästa av allt: när man ser bilden har ingen av er förändrats mycket till utseendet. Linda kan jag faktiskt inte säga hur hon förändrats eftersom jag knappt träffat henne, men ni övriga... Snyggingar!!! Kram från storasyster
vilket fint inlägg! har de inte läst detta måste de absolut göra det, de skulle antagligen bli jätteglada av att höra dessa fina ord!
Skicka en kommentar