Gummiapan

Idag visade sig iallafall Elias från sin bästa sida (förutom vid maten, som vanligt) och Linda fick sig några goda skratt när han liksom bara var sig själv - det är ju roligast då. Det är svårt att beskriva för någon som inte vet hur Elias är, men han är ju ÖVERALLT, slänger med ben och armar, lägger sig i de mest konstiga ställningar, vrider på huvudet, skrattar, klappar händerna, brummar med läpparna, sparkar på någonting, gör kullerbyttor mitt på parkettgolvet, ligger med ena benet på soffbordet och det andra nere på golvet, ibland sitter han uppe på soffryggen, ibland står han upp i sin lilla fotölj och bara väger på stolen. Om han ramlar, så UPP igen, aldrig några bekymmer!

De har även berättat på dagis, att han verkligen är överallt. Idag fick Anders frågan:

- Hur är Elias med stolar hemma? Sitter han ordentligt, ramlar han aldrig av?

Han sitter ju i vanlig "bebis-stol" fortfarande, men när han sitter på de vanliga stolarna ramlar han aldrig ner. En av pedagogerna som är från Burma, berättade skrattande igår att Elias nästan aldrig kan sitta helt stilla på stolen när han äter och ramlar av stolen flera gånger om dagen, men blir aldrig ledsen, utan säger "oj oj" och sätter sig upp på stolen igen.
Han "har myrorna i byxan" sa hon och även om jag hört det uttrycket förut och jag håller med, så lät just "myrorna i byxan" så härligt - och hon såg så väldigt kärleksfull ut! Även idag när Anders kom och hämtade berättade en av de andra pedagogerna samma sak och skrattade gott.

Han har verkligen myror (en hel jäkla myrstack) i brallan och kan vara väldigt energikrävande till och från, men SOM vi älskar honom!!