Brev till morfar

041209
Hej på dig Morfar!

Jag skriver på datorn, för jag hörde från mamma att du ser lite sämre nu. Det kanske blir lättare att läsa riktig text! Hur är det med dig? Känner du dig bättre? Själv mår jag alldeles prima, för idag har jag varit på sjukhuset och fått se lilla Mini genom Ultraljud. Helt fantastiskt, morfar!Man kunde inte se hur stor hon/han är just idag (dom hade inte det mätinstrumentet inkopplat eller hur det var), men jag fick se den sprattla runt och hon/han vinkade till och med till mig! Hihi! Sen bad jag om en utskrift, bara för att Anders skulle kunna få se senare och det fick jag.

När vi ses nästa gång ska jag visa dig min graviditetsdagbok som jag håller på att göra. Där i har jag skrivit om hur vi tog beskedet om att jag var gravid, jag har klistrat in det positiva graviditetstestet och även bilden från det allra första ultraljudet, där Mini bara var 0,8 cm. Det du! Annars så mår jag också bra, inget illamående längre, det försvann när jag var nere på Gran Canaria faktiskt! Det enda jag känner är lite spänningar i ljumsken på kvällen. Tänk när jag får känna den sparka för första gången! Åh, så häftigt!

Resan till Gran Canaria ska jag också berätta om! Jag, mamma, pappa och Anders åkte ju ner tillsammans en vecka före de andra. Det var skönt att få den veckan i fred, innan marodörerna (läs barnen) kom ner. Vi hyrde ju bil en dag och åkte längs kusten till en liten hamnstad som hette Port Mogán, det var jättevackert, så mycket blomster på ett och samma ställe! Men väldigt mycket turister! Vi åt där på ett ställe och där beställde jag in en pasta carbonara.
Det var en utav de godaste rätterna jag åt där nere faktiskt, väldigt gott!

Jag aktade mig noga för solen, för jag har läst någonstans att när man är gravid ska man undvika den starka solen och gärna gömma magen, men det gjorde inte jag. Men jag låg gärna under ett parasoll långa stunder. Löste korsord gjorde jag också, sen läste jag ut två-tre böcker. Anders läste dubbelt så många! Han är en riktig bokmal när han väl får tid för att läsa! Andra veckan, när Camilla och Jenny kom ner med sina familjer, då var det fart och fläkt må du tro! Det var väldigt roligt att umgås med hela familjen där nere!Speciellt roligt var det den dagen när mamma fyllde 60 år. Då hade vi beställt en stor blombukett och så gick vi och sjöng för henne på morgonen. Hon blev så rörd när vi kom allihop! Roligt tycker jag.Sen på kvällen blev det ju restaurangbesök på "Restaurang Las Brasas". VÄLDIGT god mat! Där höll jag faktiskt ett tal till mamma, där jag berättade om några barndomsminnen som vi har av henne. Jag berättade till exempel om att vi minns att hon stekte så goda pannkakor på fredagarna när hon var hemma när vi kom hem från skolan. Och att hon rymde hemifrån en dag när vi bråkade med henne för mycket. Haha, jag som trodde det var barnen som skulle rymma hemifrån!

Annars går dagarna framåt och snart är det jul! Det här året har varit väldigt händelserikt, eller hur? Jag kan tänka mig att du tycker det har varit ett jobbigt år och det förstår jag mycket väl! Vi får verkligen hoppas att 2005 blir ett bättre år och att du orkar komma ner till oss till sommaren igen kanske. Annars kommer jag och Anders absolut upp till dig och visar dig vår lilla bebis. Vi har planerat att faktiskt åka upp till Ludvika och sen vidare mot Oslo för att visa den lilla/lille för Anders mormor.

Julen kommer vi fira med Anders familj i år, för hans mormor kommer ner från Oslo och då vill han naturligtvis passa på att umgås med henne så mycket som möjligt och det förstår jag mycket väl! Det ska bli gott med all julmat, även om jag faktiskt tjuvstartat på ett julbord som vi hade med jobbet. Då hade Mercell (mitt företag heter så) hyrt en stor buss, ämnad för 53 personer, för oss 17 på jobbet. Med den åkte vi ner till Österlen i Skåne till ett väldigt gammalt gästgiveri som heter Hammenhögs. Det var så mysigt och det kändes verkligen som att göra en resa i tiden när man kom in där! Gästgiveriet var från 630-talet. Maten var väldigt god, det var ett traditionellt skånskt julbord, med mycket god skinka och hemmagjord inlagd sill i olika smaker! Under den varma maten beställde min chef in två flaskor champagne till oss och då förstod jag precis vad som skulle hända - han skulle berätta för alla att jag är gravid! Jag hade nämligen bett honom berätta det och det tyckte han verkligen var en ära och han tycker om överraskningar, så han var verkligen rätt person för det! Alla mina arbetskamrater blev jätteglada och skålade för mig. Och där satt jag och skålade i julmust! Haha!

Att lägga in sill har jag alltid varit nyfiken på, har du någonsin gjort det? Till helgen kommer en vän hit på besök, vi ska julbaka lite och då ska jag faktiskt prova att lägga in sill. Det får bli vanlig löksill och så provar jag mig nog på senapssill också!

Snart kommer Anders hem från jobbet, han har jobbat över idag. Imorgon ska han på arbetsintervju nere i Göteborg, håll tummarna för honom! Ikväll ska vi äta thailändsk mat, det ska bli gott. Anders beställde wokad kyckling med grönsaker och nötter, men jag beställde wokad kyckling med chilisås, som jag vet är väldigt gott! Igår fick vi vår nya tvättmaskin installerad, så nu tvättar jag för fullt! Det är en sån otrolig skillnad till att behöva gå ner till tvättstugan och bära tunga tvättkassar och så. Och så bekvämt när bebisen kommer också! Om den inte kan sova, så lägger jag den bara PÅ tvättmaskinen och sätter igång centrifugen och då ska den allt sova! Alla barn tycker ju om att åka bil och jag tänker så att centrifugen påminner om en bil som är på vägen!

Nu kom Anders hem, så jag måste sluta nu om jag ska få hinna skriva ut det här också. Sen är det Anders tur att sitta här, han ska skriva sitt ansökningsbrev på engelska också, det ville dom ha till intervjun i morgon!

Ha det så bra, morfar, så hörs vi och ses vi!
Puss och kram, jag älskar dig!

Cecilia

-----------------------------------------

Ett dygn senare gick morfar bort. Mitt brev postade jag, men han fick aldrig läsa det. Jag sörjer så fruktansvärt att han inte fick se mina barn, för jag vet att han älskade sina barnbarnsbarn. Allt gick så fort och vi blev alla ordentligt omskakade, eftersom vi verkligen trodde morfar skulle finnas kvar ett tag till. Han var bäst, vår morfar. Han visade sådan värme, kärlek, intresse för våra liv och omtanke, trots att han bodde över 40 mil härifrån. Vi nämner ofta hans namn, trots att det snart är 5 år sedan han gick bort.

Jag sitter här med tårar rinnande nedför kinderna, min tröja har stora blöta fläckar. Morfar är min stora sorg och de som säger att blod är tjockare än vatten har fel, för jag älskade min morfar trots att han inte var mammas pappa - på riktigt. Det spelar ingen roll om man har biologiska band, det är kärleksbanden räknas och vi hade alla ett starkt kärleksband till morfar. Han var en varmt älskad pappa, bästa vän, morfar och gammelmorfar. Rune Möllberg, du fattas oss.

"Nä, gå å bada!" - Rune Möllberg