Igår kväll var Hannah så orolig, eftersom Elias inte får ta sprutan. Hon pratade mycket om döden och ville veta hur det gick till när man dog. Om hela kroppen flög upp till himlen, o s v. Jag sa att det som flög upp till himlen var det viktigaste, alltså alla tankar, alla roliga minnen, all kärlek som man har, de grejerna åker till himlen. Kroppen tar vi som är kvar på jorden hand om.
Men tankarna om att mina barn ska dö är något som får det att krampa kring hjärtat på mig. Jag satt med tårarna i ögonen framför TV'n igår kväll och fick inte bort de svåra tankarna. Det är ju som förälder något man verkligen ska slippa genomlida, men varje dag läser jag om alla hemska saker som händer barnen här i världen och jag känner mig så fruktansvärt maktlös, hjälplös, frustrerad och uppgiven!!
Idag ska iallafall Hannah vaccineras och jag känner att det känns otroligt onödigt att inte jag som förälder kan vaccinera mig samtidigt. Kan inte det spara väldigt mycket med tid? Sen vill jag verkligen ha besked SNART om Elias får vaccinera sig eller ej!!
Hannah ser fram emot att få spruta, hon tycker det ska bli spännande. Hoppas hon känner samma sak när vi väl är nere på vårdcentralen i eftermiddag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar