Dag 5. Vad är kärlek?

Kärlek för mig är...

.... små snabba fötter trippandes utanför vårt sovrum, en dörr som slängs upp och ett glatt "Goooo mojjon, sovit gott?"

.... att lämna min dotter på förskolan och hennes aldrig sinande glädje över att se mig rita ett hästhuvud i imman från ett djupt andetag mot fönstret.

... att få sovmorgon trots att min andre hälft är så trött att allt går i slow motion.

... ett samtal från mamma eller pappa, som bara vill ringa och höra hur vi mår.

... vänner som aldrig försvinner, hur dålig man än är på att höra av sig.

... vänner som aldrig försvinner, trots att man troligen tjatar hål i huvudet på dem om vissa saker.

... en svärmor som ringer och entusiatiskt berättar om sina senaste kap på Lindex till mina barn som hon "gottat sig med".

... ett högt "MAMMA!" över hela dagisgården när man kommer och hämtar, och sedan ett barn som inte kan komma fram snabbt nog till mig.

... en enkel konversation mellan mig och mina barn.

... frukost på sängen.

... ett alltid lika bekant, och alltid lika uppskattat "Jag älskar dig" från min man innan vi somnar.

... när Anders använder något utav sina smeknamn när han tilltalar mig - "Pumpkin pie" eller "Beauty box".

... "kärlekskli" i näsan och de berömda tårarna bakom ögonlocken när man ser på sina barn.

... när man skrattar åt något roligt Hannah säger eller gör, och hon skrattar tillsammans med mig och sedan frågar: "Skrattar du för att jag gör dig stolt nu?"

... att bli älskad för den jag är.

Tänkvärt

Avslutade min TV-tisdag i tårar. Det var säsongstart av Ugly Betty kl. 20 sen var det Desperate housewifes kl. 21. Kvällens första avsnitt av Desperate housewifes fick mig verkligen ur balans.
Områdets alltiallo, Eli Scruggs, dör och invånarna på Wisteria Lane inser hur mycket han betydde i deras liv. Gabrielle minns att han hjälpte henne att få nya vänner när hon flyttade in. Susan minns att han alltid fanns där och tröstade henne när männen övergav henne. Edie fick hjälp att boosta sitt ego efter skilsmässan från sin gay-make och Bree minns när han gav tillbaka början på kokboken hon började med många år tidigare, som hon slängde i soporna.
Det var väl inte just dessa situationer som gjorde det minnesvärt, utan själva Eli. Han bestämde sig långt innan att alltid göra sitt bästa för att hjälpa sina vänner och stötta dem i deras livs svåraste stunder.
Efter avsnittet satt jag med tårarna rinnande ner för kinderna. Jag blir alltid så gråtmild när rollfigurer i mina favoritserier dör, men Eli var ju inte ens känd i serien innan detta. Just därför blev jag nog extra känslosam, för han hade ju gjort allt arbete i bakgrunden.

Detta fick mig att tänka efter. När gjorde jag något senast för att få någon att må bättre? När sa jag något till en vän bara för att hon eller han skulle må så bra det bara går? Utan att mitt eget ego fick sig en knuff framåt också?
När gjorde jag något för att visa hur mycket min familj och mina vänner betyder för mig?
Jag har det "alldeles för bra". Det var längesen det hände något som fick mig att bli påmind om det.
Senast var nog när min älskade morfar gick bort. Det var den 10 december 2004. Två dagar före blev han den första jag berättade för att jag var gravid. Två dagar senare var han borta. Men jag hann berätta för honom hur värdefull han var för mig. Jag lovade att skriva ett brev till honom, för det tyckte han om. När han två dagar senare plötsligt dog så låg mitt brev till honom i hans postlåda. Oläst.
Men han visste. För jag sa det varje gång vi pratade. Att jag älskade honom, att jag saknade honom och att jag längtade till nästa gång vi sågs.
Jag säger "Jag älskar dig" ofta till mina systrar. Det är lätt att säga det till dem.
Jag önskar jag sa så till mina föräldrar oftare. Att jag liksom vågade. De VET ju självklart att jag älskar dem. Att jag saknar dem om vi inte ses på länge. Men FÖRSTÅR de verkligen hur mycket de betyder? Hur värdefulla de är för mig och mina barn?

Från och med idag ska jag göra allt för att de ska se, veta och känna det.

Min Alla Hjärtans Dag-present till Anders...

Två veckor innan Alla Hjärtans Dag vann jag en auktion på Tradera.
Jag har helt snöat in på VÄGGORD! Sitter och drömmer om alla fina ord, citat och egna meningar det finns som man kan sätta upp på väggen.

Men iallafall, jag hade Anders i åtanke när jag budade på den här auktionen, eftersom väggordet skulle sitta inne i vårt sovrum.
Vanligtvis kostar ett Väggord att köpa ca 400-500 kronor, men detta budade jag och vann för 88 kronor! Med frakt gick det på 127 kronor, helt otroligt!
Iallafall, han fick presenten på Alla hjärtans dag, men vi har inte kommit oss för att sätta upp det. Men idag somnade Elias i sin säng, sover fortfarande och jag ville så gärna få upp det!
Med blod, svett och tårar fick jag upp det! Visst blev det fint?!