Igår kväll började jag känna av min visdomstand igen, men tänkte att jag kunde stryka på lite sånt där bakteriedödande gel och så skulle det bli bra. Men i natt vaknade jag och hade superont så jag tog två tabletter Citadon, som min tandläkare gav mig förra gången jag hade ont vid visdomstanden.
Jädrar i min låda vad dålig jag blev. I morse var jag helt snurrig, men hade lovat Anders sovmorgon så jag gick upp med Elias, som vaknade vid 06:45. Det gick tio minuter, jag hann göra te, sen blev jag så illamående att jag var tvungen att springa till toaletten. Då hörde jag att Hannah kom klampandes ned för trappan och bad henne hämta Anders.
Så Anders fick komma upp och ta hand om barnen medans jag gick och lade mig.
Jag sov en stund till, men ville sedan gå upp för att göra mig i ordning, eftersom jag och Hannah hade tid hos frisören på förmiddagen. Jag ringde för säkerhets skull till frisören för att kolla om det fanns någon senare tid, men det fanns inte, så jag tänkte att jag chansar.
Jag och Hannah åkte iväg, men jag kände hela tiden illamåendet ligga och pyra. Jag klippte mig först, medans Hannah tittade på "Bilar" i den bärbara DVD'n som vi hade med oss. En gång under klippningen var jag tvungen att be om att få gå på toaletten, men det kom ju inget, jag mådde bara riktigt illa.
När sedan Hannah klippte sig tog jag lite luft, men blev sedan så dålig att jag faktiskt kräktes. Och jag var helt säker på att det var tabletterna! Så där kan jag nämligen känna ibland när jag tagit den där starka hostmedicinen Cocillana också.
Under tiden hade pappa ringt och pratat med Anders, som berättade att jag var dålig. När Hannah sedan var färdig så gick vi ut och satte på oss jackorna, då flinade hon upp sig och pekade ut genom fönstret och sa "Morfar!". Min älskade pappa hade kommit för att skjutsa hem oss!
Just då mådde jag däremot helt OK, men jag bad ändå honom ta med sig Hannah, så jag kunde köra i egen takt.
När jag kom hem åt jag en nygräddad pannkaka, sedan gick jag och lade mig för att sova en stund. När jag vaknade mådde jag mycket bättre och smällde i mig en pannkaka till plus ett glas med nyponsoppa. Hannah kom in med sina två kompisar medans Anders tog med Elias ut en stund i det fina vädret. Men efter bara tjugo minuter kom illamåendet krypandes tillbaka och jag var tvungen att be Anders att få iväg barnen igen, eftersom jag nu inte alls var säker på om det var tabletterna som gjorde att jag blev dålig.
Besökte toaletten en gång till, sedan gick jag och lade mig - igen.
Vid 18.30-tiden kände jag mig relativt pigg och gick ner för att sätta mig i soffan. Barnen var på ett strålande humör och efter ungefär en halvtimma började Anders natta barnen. När vi sedan efter att barnen somnat började kolla på hyrfilmen Wallander - Cellisten mådde jag mycket bättre och vågade mig på smörgåsrån med smör och ost.
Nu mår jag mycket bättre och hoppas att det faktiskt bara var tabletterna som gjorde att jag mådde dåligt. Aldrig kommer jag ta Citadon igen! Usch!
Imorgon är det ridskola för Hannah's del och jag har lovat henne att åka iväg och köpa ridvantar innan vi åker till Säve.
